Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Aristokratiska reformsträfvanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
DE ENGELSKA RÖSTRÄTTSREFORMERNA.
våldsamt klander af konungen och hans starrblinda
toryministär. Det engelska folket ville ha fred men befann
sig utan makt att tvinga regeringen, som stöddes af en
fal underhusmajoritet, att upphöra med att ödsla landets
tillgångar i ett gagnlöst krig. De mera hederliga och
klarsynta af underhusets ledamöter med den store politiske
tänkaren Burke i spetsen varnade ideligen för den
annalkande faran af en återgång till en godtycklig och
okontrollerad regeringsmakt, och de mera själfständiga
representanterna för grefskapen (landsbygden), de enda, som
fått sina mandat genom värkligt val, genomdrefvo år 1780
följande resolution i underhuset: »Att kronans inflytande
har ökats, håller på att ökas och bör minskas», en
resolution, som icke föranledde till någon påföljd, då de fala
representanterna för de »ruttna köpingarna» åter fylkade
sig omkring den gyllene kalfven: tronen. Reformvännerna
af whigpartiet voro vid denna tid ense om, att den enda
räddningen från godtycklig styrelse låge i ett stärkande
af underhusets myndighet och oberoende, hvarigenom nödig
kontroll af regeringsmakten skulle åvägabringas. En kraftig
reformrörelse i detta syfte fick omkring år 1780 fart under
namnet »grefskapsrörelsen», hvilken just afsåg att öka
antalet grefskapsrepresentanter i underhuset såsom en
motvikt mot de korrupta köpingsrepresentanterna. Men några
vanvettiga folkupplopp i London och annorstädes,
föranledda af religiös fanatism och ledsagade af mord och
plundring, utbröto detta år och skrämde upp allmänna opinionen
äfven mot en så beskedlig reformrörelse, som annars
troligen hade krönts med framgång. Lord Chathams son
Pitt d. y., som ledde Englands öden i slutet på
1700-talet, sökte emellertid genomdrifva en reform på denna
basis, men misslyckades; längre fram föreslog han, att 36
köpingsvalkretsar skulle uppköpas, om deras ägare vore
villiga att afhända sig dem. Icke ens en så otillräcklig
reform kunde genomdrifvas och så bröt
Napoleonskriget ut.
I början af 1820-talet stod man och stampade på
samma fläck. Whiglorden John Russell skrifver 1823:
» Kronans inflytande har ökats i oroväckande grad, och
återuppblossandet af folkligt missnöje lyckas icke längre
hålla detta inflytande inom tillbörliga gränser, såsom det
plägade i gamla tider, utan tages till förevändning för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
