Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Aristokratiska reformsträfvanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARISTOKRATISKA REFORMSTRÄFVANDEN.
15
genomdrifva nya lagar, för hvarje gång bortsnattande något
af nationens friheter.» Russell har, som man ser, ingen
aning om att »ett uppblossande folkligt missnöje» kan
tjäna till annat än att hålla regeringsmakten i schack, han
ser icke, att demokratien nalkas med kraf på, att folkligt
missnöje ovillkorligen skall föranleda till sociala och
politiska botemedels användande å den sjuka samhällskroppen.
Och likväl blef det Russel, som utarbetade det
reformförslag, som banade väg för demokratien!
Det missförhållande, som stack reformatorerna af
medelklassen mäst i ögonen var den usla kontrollen öfver
statsutgifterna och den orättvisa beskattningen. De
praktiska män å fabriks- och handelskontoren, som ledde
landets enorma ekonomiska utveckling under denna tid, en
klass, som nu kände sig betyda mera för samhället än
landsbygdens gynnade godsägare, kände så mycket bittrare
orättvisan i att vara utestängda från inflytande på
statsärendena, som de klarare än andra samhällsklasser insågo
det rådande lättsinnet i statshushållningen. Handel och
näringar trycktes onödigt hårdt af skatter, som de
härskande aristokraterna använde till att betala
latmanstjänster, feta pensioner åt höga herrar och räntor på
vanvettiga krigslån. Sparsamhet i statsförvaltningen har alltid
varit typisk medelklasspolitik, och detta kraf var äfven
nu medelklassmännens reformlösen. Bättre kontroll, ropade
whigs, som tänkte på att konungamakten tycktes vilja
bli farlig för deras egen makt, bättre kontroll, upprepade
medelklassmännen, som redan djupt kände, att toryväldet
var skadligt för deras kassor. Förenade gingo dessa båda
reformläger till storms mot det ruttna toryväldet. Hur
försvarades då detta?
Toryerna förklarade på god tro helt enkelt, att det
rådande politiska systemet icke blott var bra utan äfven
att det var det allra bästa tänkbara! Om och om igen möter
man torystatsmäns efter bästa öfvertygelse fälda yttrande,
att den engelska konstitutionen vore den »lyckligaste»,
den » härligaste» politiska skapelse, som något land
välsignats med och att afskaffandet af en enda »rutten köpings»
politiska rättigheter skulle störa den »sköna harmonien »
i denna gudomliga skapelse. Ett dylikt yttrande af
hertigen af Wellington under debatten om den stora
reformbillen, som blef lag 1832, vart den tändande gnistan i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
