Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Det folkliga reformkrafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
DE ENGELSKA RÖSTRÄTTSREFORMERNA.
i England utvecklade för massorna. Den som filosof föga
betydande, som person högst sympatiske och som demagog
outtröttlige major Cartwright hade redan 1776 i en skrift
förkunnat, att »friheten är en gåfva af Gud åt hela
människosläktet». Och friheten förutsätter rösträtten;
gatsoparen har större rätt till att rösta än kungen till sin
krona och adelsmannen till sina privilegier, ty »kungens
och adelsmannens rättigheter härleda sig från människors
lagar, men gatsoparens från Guds». Än större inflytande
på massorna hade arbetet »Människans rättigheter» af
engelsmannen Thomas Paine, som deltagit i nordamerikanska
frihetskriget. Väfvaren Bamford, som utgifvit en märklig
själfbiografi, omtalar hur detta arbete, som utgick i en
efter tidens förhållanden oerhört stor upplaga, nådde till
väfvarnas och kolgrufarbetarnas hyddor i norra England,
hur det studerades vid en talgdanks sken af grupper utaf
betryckta män, som funno lisa af dess resonemanger om
på hvad sätt alla orättvisor skulle kunna afskaffas i
samhällsorganisationen genom tillämpning å alla områden af
principen om människans »naturliga» rättigheter. Den
store Benthams snille utbildade vidare demokratiens teori,
ehuru icke längre på »den naturliga rättens, grund. Jämte
James Mill förklarade han, att de själfviska inträssena i
en människas bröst behärska alla andra inträssen. Det
gällde därför att öfvertyga individen om att hans eget
inträsse ständigt sammanfölle med, om icke allas, så
åtminstone flertalet medmänniskors. Nöjen äro enligt denna
filosofi alltid af samma slag i sin egenskap af nöjen, och
de handlingar, som medföra det allmännaste nöjet eller
tillfredsställelsen äro också de mäst nöjsamma. (» Delad
glädje är dubbel glädje. ») Om alla samhällsmedlemmar
vore väluppfostrade, skulle de därför lätteligen kunna
förmås att sträfva efter »den största lyckan för det största
antalet». Det gällde således att på det viset organisera
samhället, att själfviskheten hos individen fördes in i den
fåra, som ledde till »den största lyckan för det största
antalet». En aristokratisk samhällsordning var gifvetvis
oförenlig med en sådan åskådning, ty aristokratiens
själfviskhet ville blott njuta så mycket som möjligt på folkets
bekostnad. I en fullt genomförd demokrati åter, där ingen
samhällsmedlem fick dominera, och blott den själfviskhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
