Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Rösträttsreformen 1832
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
DE ENGELSKA RÖSTRÄTTSREFORMERNA.
uppträdande, sade blott: »Ni tycks vara män, som ha
hufvud på era axlar. Se till att ni behålla dem där.»
Reformförslagets öde i parlamentet var i korthet
följande. Underhuset antog förslaget med 1 rösts majoritet
i andra läsningen, men som man kunde vänta fick
regeringen minoritet vid den följande kommittébehandlingen. I
lordernas hus, dit billen denna gång ej nådde, sökte man
under stor upphetsning göra gällande, att ministären borde
afgå och att konungen ej hade moralisk rätt att upplösa
underhuset under sådana omständigheter. Konungen
skyndade dock att taga detta steg, och i juni 1831
sammanträdde det nyvalda underhuset med en majoritet af
omkring 100 röster för billen, hela billen och ingenting
annat än billen». Efter oändliga debatter, därvid
minoriteten uppbjöd sitt yttersta för att förhindra billens
antagande, hade den i september med goda majoriteter
passerat alla läsningarna i underhuset och skickades upp till
lordernas hus. Här gjordes processen kort, och kl. 6-7
på morgonen den 8 oktober, då skarorna, som samlats
utanför parlamentsbyggnaden, blifvit trötta af den långa
väntan, förkastade lorderna billens andra läsning med 41
rösters majoritet. Tidningarna meddelade resultatet i
sorgkantade upplagor.
Den stora faran var nu, att de aristokratiska
reformvännerna skulle vackla i sitt beslut att genomdrifva »hela
billen» och inlåta sig på en kompromiss med torylorderna.
Det var denna fara Francis Place beslöt afvärja genom
att organisera den folkliga agitationen till ett stöd för
whigpartiets förmenta fasta beslut att genomdrifva »hela
billen». Misstron mot ministären, hvars vacklande
hållning yppades i flera tvetydiga anföranden, doldes af
oupphörliga förtroendevota från folkmöten rundt omkring
landet. Äfven sammanhållningen mellan de radikala
reformvännerna hotade att brista på grund af en stark
revolutionär strömning inom vissa lager af arbetarklassen, där kraf
på allmän rösträtt framstäldes. Kommunisten Owen, hvars
läror vid denna tid utöfvade ett mäktigt inflytande på
massorna, var faktiskt vän af ett aristokratiskt
styrelsesätt, men hans anhängare använde hans skarpa
samhällskritik som grundval för ett kraf på en fullt genomförd
demokratisk styrelseordning. Den enda politiska
arbetarorganisationen i London vid denna tid var en revolutionär,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
