Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Rösträttsreformen 1832
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
DE ENGELSKA RÖSTRÄTTSREFORMERNA.
med högtidlig ed förbundit sig att icke betala skatter, tills
reformen genomförts, och detta blef den allmänna lösen.
Londons City petitionerade underhuset att vägra alla
anslag, att utnämna fullmäktige för att taga folkrörelsen om
hand och att med alla medel hindra hertigen af
Wellington att komma till makten. I sex dagar gick hertigen
från dörr till dörr bland toryledarna för att sammansätta
en regering, men tories vägrade gå in på villkoret om
en modifierad rösträttsreform. En militärdiktatur med
Wellington i spetsen syntes vara enda utvägen.
Emellertid hade Place i samråd med delegerade från
landets reformföreningar beslutit förhindra en sådan
eventualitet. Upproret skulle, så snart underrättelsen om
Wellingtons tillträde till makten blifvit bekant, utbryta i
distriktet omkring Birmingham, där 200,000 man kunde
påräknas för en marsch på London. I hufvudstaden skulle
demonstrationer oupphörligen hållas för att hindra trupperna
att aflägsna sig och kasta sig öfver Birmingham-männen.
Utan blodsutgjutelse skulle en sådan resning ej kunna ske,
men närmaste följden blefve, trodde man, stängandet af
alla banker och en finansiell panik, som skulle tvinga
äfven en Wellington att taga reson. Folket hade redan
börjat taga ut sina besparingar från bankerna, och Place
beslöt att i hemlighet göra denna ekonomiska tumskruf
än hårdare för Wellington. Natten till den 13 maj, som
var en söndag, tryckte han jämte en medhjälpare plakat
med den lakoniska inskriften: »För att stoppa hertigen, tag
ut guld». Affischerna uppklistrades på bemärkta ställen,
och tanken slog genast an. Omkring 30 millioner kronor
i engelska bankens sedlar inväxlades under de följande
dagarna mot guld. Konungen uppgaf tanken på en
Wellingtonministär samt tog till nåder den gamla
whigministären.
Men slaget var ej vunnet därmed. Medan
underhandlingar pågingo mellan konungen och lord Grey,
korsade vilda rykten hvarandra bland allmänheten.
Konungen vägrade ännu att utnämna nya lorder. Han skref
till torylorderna ett artigt bref, hvari han antydde, att
alla svårigheter skulle undvikas, om ett tillräckligt antal
lorder förklarade sig vilja upphöra med oppositionen mot
billen. Men hertigen af Wellington höll i stället den 17
maj ett ursinnigt tal utan att afge någon sådan förklaring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
