Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Rösträttsreformen 1832
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÖSTRÄTTSREFORMER 1882.
29
Ministären, som återtagit sina portföljer i tanke att
förklaringen skulle afgifvas, tillkännagaf, att den skulle afgå,
om den inte kunde utvärka full myndighet att
genomdrifva hela förslaget. Följande dag, den 18, kom den
slutliga krisen. Ministären var samlad hela dagen. Place
mottog en ström af ombud från reformföreningarna, alla
fast beslutna att följande dag göra slag i saken. Ett bref
från krigsministern Hobhouse anhöll om en redogörelse
för stämningen hos folket, och Place svarade härpå i en
den märkligaste skrifvelse, som en revolutionsledare väl
någonsin delgifvit sitt lands krigsminister. Han satte allt
på ett kort och afslöjade revolutionsplanen. Han påvisade
hur gulduttagningarna från banken ådagalade folkets
disciplin och beslutsamhet och att folket nu vore fast
beslutet att slå till följande dag. Fullständiga förteckningar
hade uppgjorts öfver alla reformvänner, ett system för
sammankallande af dem och för affischerande af hvarenda
by i riket vore organiserat, och de reformvänliga militärer,
som lofvat medvärkan, skulle på gifvet tecken framträda
för offentligheten. Alla städer skulle barrikaderas, och
vid första underrättelsen därom skulle allmänna rörelsen
afstanna och inbördeskriget börja med bankernas pängar
som krigskassa. Inom några dagar skulle soldaterna gå
med folket.
―
Konungen vägrade fortfarande att utnämna lorder,
och vid middagstiden troddes det i parlamentet, att
Wellington skulle åtaga sig en diktatur men Places bref
öfvertygade ministrarna och genom dem konungen, att
fortsatt motstånd vore lönlöst. Ett ombud från Englands
bank meddelade konungen, att banken skulle nödgas stänga
sina lokaler inom några få dagar, om rusningen fortfore.
Då lorderna hörde, att konungen gifvit vika, afstodo de
från vidare opposition och höllo sig borta under billens
sista behandling.
Det reformförslag, som sålunda blef lag, var i själfva
värket mycket konservativt. Det beröfvade 86 mindre
köpingar helt eller delvis deras rätt att välja
representanter till underhuset, hvarigenom 143 platser blefvo lediga.
Af dessa gåfvos, i konservatismens inträsse, 63 åt engelska
landsbygden och blott 62 åt de stora engelska städerna.
De öfriga platserna gåfvos åt Skotland, Irland och Wales.
Det gaf rösträtt åt städernas medelklass och åt vissa landt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
