Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Rösträttsreformen 1832 - 6. Reformerna 1867 och 1884
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
DE ENGELSKA RÖSTRÄTTSREFORMERNA.
brukareklasser, men ej åt arbetarklassen.
Valkretsindelningen var fortfarande högst orättvis, och antalet valmän
1832 blott 930,000 af en folkmängd af 24 millioner.
6. Reformerna 1867 och 1884.
England hade nu i stället för ett uråldrigt
representationsskick erhållit ett politiskt system med ett
godtyckligt streck mellan röstberättigade och rösträttslösa. Men
det aristokratparti, som pådrifvet af revolutionshot från
massorna genomförde reformen af 1832, hade därigenom
ingalunda ställt sig som vän till den demokratiska
principen att underhuset borde vara en representation af
medborgar-antal (hvarvid dock kvinnorna alltid glömdes).
Förmögenhet, börd och klasser borde enligt aristokraternas
mening fortfarande äga inflytande på representationens
sammansättning. »Jag måste,» sade lord Grey år 1835,
» betrakta våra meningsskiljaktigheter med radikalerna som
icke mindre bestämda... än med toryerna». Radikalernas
kraf på allmän rösträtt var för whigs ett revolutionskraf.
Reformen 1832 syntes dem vara en slutgiltig åtgärd; lord
John Russel förklarade 1837, att han icke kunde vara
med om några nya experiment med rösträtten. Och dock
blef det han, som när ytterligare några år gått, skulle
framlägga det ena rösträttsförslaget efter det andra, och
det blef en konservativ ministär förbehållet att taga det
steg, som afgjort betecknade demokratiens segrar i
England. Huru skall man förklara detta?
Först och främst måste vi betona, att de senare
rösträttsreformerna icke voro frukter af våldsam påtryckning
från rösträttslösa befolkningslager, liksom fallet onekligen
var med reformen 1832. Men ett häftigt massanlopp för
rösträttens eröfring följde dock efter denna. För massorna
framstod denna reform som ett förräderi från medelklassens
sida. Redan under den hetaste striden hade
arbetarledarna af rotundanistskolan framhållit att billen blott var
afsedd att stärka arbetsgifvarnas ställning och att dessas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
