Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Reformerna 1867 och 1884
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REFORMEN 1867 OCH 1884.
31
inträssen alltid voro motsatta arbetarnas. »Jag besvär er
därför,» heter det i de revolutionära arbetarnas organ vid
denna tid, »att tillreda edra likkistor, om ni ha medel
därtill. Ni komma att svälta till döds i tusental, om
billen blir lag, och kastas på sophögen eller på bara
marken, nakna som hundar.» Den socialistiska lära, som
sedermera kristalliserades i Marx’ mervärdeteori,
predikades redan nu för de engelska arbetarna, och denna åsikt,
att arbetsgifvarna blefvo rika på att slå under sig en del
af det värde arbetarna alstrat, spred sig raskt bland de
engelska arbetarmassorna under den bittra känslan att
reformens resultat blifvit ökad myndighet åt arbetsgifvarna.
Robert Owens »stora nationella fackförbund» 1833-34
och Kartiströrelsen 1837-39 blefvo de ekonomiska och
politiska organisationer, som samlade omkring sig det
jäsande misnöjet bland arbetarna. Kartisterna fordrade i
folkets frihetsbref» (the People’s Charter) genomförandet af
de berömda »sex punkterna»: allmän rösträtt, hemlig
valförrättning, årliga val, arvode åt parlamentsledamöterna,
afskaffande af förmögenhetskvalifikationerna för valbarhet
till underhuset och lika stora valkretsar.
Dessa väldiga arbetarorganisationer misslyckades
emellertid totalt i sitt försök att genomföra förändringar i den
engelska samhällsordningen. Det var en splittrad
arbetarrörelse, som löpte till storms mot de styrande klassernas
likgiltighet. Owen var nämligen ej demokrat, ehuru
socialist, och Kartisterna ej socialister, ehuru demokrater.
Chartisterna hade ett klart politiskt program, men deras stora
flertal godkände icke Owens kooperativa och kollektiva
samhällsideal, och den ena besynnerliga ekonomiska
teorien efter den andra predikades af deras ledare,
hvarigenom rörelsens enhet förrycktes och Kartismen blef
föremål för ett oförtjänt åtlöje från de högre samhällsklasserna,
som med begärlighet slogo ned på de ekonomiska
tokerierna såsom representativa för rörelsens egentliga
innebörd. Man har åtminstone rätt att antaga, att de två
stora engelska arbetarrörelserna skulle krönts med bättre
framgång, om väl afvägda politiska och ekonomiska
sträfvanden gått hand i hand inom dem. En revolutionär
rörelse omkring Birmingham slogs nu med lätthet ned, och
vintern 1839-40 lät regeringen kasta nästan alla
Kartistledare i fängelse. Därmed var rörelsen faktiskt bruten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
