Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Reformerna 1867 och 1884
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
DE ENGELSKA RÖSTRÄTTSREFORMERNA.
hvilket än i dag har anhängare i England. Men dessa
förslag voro alltför »nya» för att inträssera underhuset.
Lord John Russels liberala regering (med Gladstone
som underhusledare) hade 1866 framlagt ett reformlag,
som var en högst tarflig halfmesyr, sänkande strecket från.
tio till sju pund i städerna och från femtio till fjorton
pund & landsbygden. Öfver ett sådant förslag kunde intet
parti känna någon entusiasm. De konservativa gjorde
pliktskyldigast opposition, en del af de liberala, de så
kallade adullamiterna, afföllo öppet, och regeringen, som
icke stöddes af allmänna meningen i landet, föll utan ära
och efterträddes af en konservativ ministär. En häftig
agitation sattes nu i gång öfver hela landet, ty
rösträttsvännerna kände på sig, att det rätta ögonblicket för en
reforms genomdrifvande kommit. Intetdera partiet i
parlamentet var längre principiellt motståndare till en
utsträckning af rösträtten, intetdera var vän af en demokratisk
reform, men båda voro mycket angelägna att, om en
reform blefve nödvändig, få äran af dess genomförande. På
stora folkmöten antogos resolutioner, som ådagalade för
regeringen, att ett uppskof blott skulle betyda reformens
genomförande genom en liberal ministär. Efter en serie
besynnerliga parlamentariska manövrer framlade Disraeli
en reformbill, som under behandlingen i underhuset
gjordes alltmera radikal och som slutligen fick följande
utseende:
En del mindre valköpingars (38) representation i
underhuset minskades till en enda ledamot, och de platser,
som sålunda blifvit lediga, gåfvos åt större städer. Några
smärre förändringar gjordes i landsbygdens representation,
men den största ändringen blef att i städerna hvarje
myndig man med eget hushåll (householder) fick rösträtt.
Genom denna reform nära tredubblades antalet valmän, som
nu kommo att utgöra omkring 3,200,000 af en befolkning
af 29,000,000.
Englands städer hade härigenom fått så godt som
allmän rösträtt. Återstod så landsbygdens rösträttsreform.
Man behöfde ej vara mycket förutseende för att begripa
efter den andra reform billens genomförande, att precis
samma skäl, som användts för att framtvinga
medborgarrätt åt stadsarbetaren, kunde användas till förmån för
landtarbetaren. Äfven de konservativa insågo detta, och när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
