Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
persedel, låt vara Dött och tarflig, någon af hennes
frysande skyddslingar väl till pass.
De långa vinterkvällarna voro ensliga och
dystra för Tea. När den lilla middagsgästen efter
en ödiqjuk helsning gått, och hjelphustrun, som
städat och sopat skolrummet, lemnat det tyst och
öde efter sig, satt Tea innanför i den ängsligt
putsade, anspråkslösa jungfruburen, lutad öfver
en skrifbok eller sin stickning, hvarpå lampan
slösade allt sken, lemnande större delen af
kammaren sänkt i djup skugga. Om brefbärarens
hastiga steg och skarpa knackning någon gång
genljödo i korridoren, lyssnade hon utan intresse
dertill, ty han stannade aldrig vid hennes dörr.
Skvallret vid vattenkastaren på gården läste hon
ute i dubbla slag, och något umgänge underhöll
hon ej. Hennes lekkamrater hade vuxit upp och
kommit ut som tjensteflickor eller blifvit unga män,
hvilka året om gingo i oknäpt kavaj och hade de
valkiga händerna stuckna i byxfickorna. När de
mötte den prudentliga lilla Tea, så bortkommen
utom skolan, uppmärksammade de henne med en
mera frimodig än förbindlig skämtsamhet, som
kom henne att skyggt draga sig undan
sällskaps-lifvets behag; och hon föredrog att helsa på deras
mödrar, när de unga männen voro borta.
Trähuset, som hon bebpdde, hade blifvit ett
ödmjukt annex till ett andra klassens stenhus,
hvilket under gynsamma byggnadstider uppvuxit
på halfva tomten åt gatan och nu genom en mängd
höga fönster blickade den forna hufvudbyggnaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
