- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
161

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

göra? Till en början ville hon pantsätta åtskilligt af de
presenter, hon fått af Brun. Han hade varit frikostig i
Köpenhamn, den där kvinnojägaren. Men man köper sig
inte fri för tocket där krams. Hon ville göra sig af med
alltsammans.

Hon samlade ihop åtskilligt i en ask och beslöt sig
för att själf gå till »stampen» för att tilltvinga sig så högt
lån som möjligt. Hon uppsökte en pantinrättning på en
aflägsen bakgata. Den hölls af en sådan där »jude», som
tar fem öre på kronan i ränta i – månaden. 30 kronor
var det högsta hon kunde få. Jaså, inte mera, det var ju
inte fjärdedelen af värdet; pantlånarna äro mycket
försiktiga. Nåja, det fick gå, hon hade ju mera kvar, när de
här pängarna togo slut. För rästen skulle hon ju när som
hälst kunna stampa fram guldslantarna ur marken. Hon
hade ju sin kropp, frisk och stark och välbehållen. Den
skulle nog få köpare. Ingen fara alltså. Här skulle bli
ett muntert lif!

Hon skramlade med pantlånarns pängar i fickan och
kastade hufvudet bakåt med en min af lidelse och
mänskoförakt.

På kvällen beslöt hon sig för att gå i Berns.

Det var försmädligt att hon icke hade något sällskap.
Hälst skulle hon velat haft något kvinligt på guldkrogen,
men det fans inte att taga på hyllan så där i en
handvändning. Nåja, en manlig bekantskap vore väl inte
omöjligt att skaffa sig hastigt och lustigt, och det måtte gärna
ske. Hon skulle nog uppföra sig så, att man insåg, att
man icke hade att göra med någon simpel, obildad
glädjeflicka, som tillbringat åratal i en af
kopplerskevåningarnas smuts.

Hon köpte sig ett par ljusa, eleganta handskar i den
mest moderna färgen och pudrade ansiktet, men svagt.

Vid åttatiden styrde hon sina steg mot trakten
utanför Berns salong, den stora backikyrkan, från hvars
väldiga salar det trängde ända ut i parken karakteristiska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free