Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Herr Dechartre, vi ha längtat mycket efter att få se
er. Hr Choulette har talat illa om dörrarne ... ja, om
dörrarne i husen, och han sade oss också att olyckan är en
mycket angenäm gammal gentleman. Allt detta har ni gått
miste om. Ni har låtit vänta på er länge, herr Dechartre;
hvarför?
Han ursäktade sig: han hade blott gifvit sig tid att gå
till sitt hotell och att göra en smula toalett. Han hade icke
ens gått och hälsat på sin gamle vän, San Marco i brons,
han som var så rörande i sin nisch i muren af Or San
Michele. Han komplimenterade skaldinnan och hälsade på
grefvinnan Martin med en glädje som han knappt kunde dölja:
— Innan jag lämnade Paris, gick jag på visit till er vid
quai de Billy, och där fick jag veta att ni hade rest till
Fiesole för att här hos miss Bell invänta våren. Jag hoppades
då på att få träffa er här i detta land, som jag nu håller
mera af än någonsin.
Hon frågade honom om han först hade rest till Venedig,
och om han hade stannat i Ravenna för att återse de
spöklika kejsarinnorna med sina stråldiadem.
— Nej, han hade icke gjort några uppehåll på vägen.
Hon sade ingenting. Hennes blick hade stannat vid
Sankt Paulini klocka i ett hörn af rummet.
Han sade till henne:
— Ni ser på den där klockan.
Vivian Bell kastade bort papper och penna.
— Ni skall snart få se ett underverk som kommer att
göra ännu starkare intryck på er, herr Dechartre. Jag har
fått fatt i drottningen bland alla små klockor. Jag kom öfver
den i Rimini, i en förfallen vinpressningslokal som nu gör
tjänst som magasin, och dit jag hade gått för att snoka upp
sådant där gammalt trä, ni vet, som är genomdränkt af olja,
och som är så hårdt, mörkt och glänsande. Jag köpte den
och lät själf packa in den. Jag väntar på den, och jag dör
af otålighet. Ni skall själf få se. På själfva klockan ser man
en Kristus på korset mellan den heliga jungfrun och Johannes,
tillika med årtalet 1400 och familjen Malatestas vapen. Herr
Dechartre, ni hör inte på nog uppmärksamt. Lyssna noga.
År 1400 hade Lorenzo Ghiberti, stadd på flykt undan kriget
och pesten, tagit sin tillflykt till Rimini, hos Paolo Malatesta.
Det är med all säkerhet han som har ciselerat figurerna på
min klocka. Nästa vecka får ni alltså här se ett arbete af
Ghiberti.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
