- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Första cykeln /
164

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Söderländskan i norden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Djäfvulen. är mycket stor, svarade Dorthe kallt.
Han är så stor, att han gärna ville vara Gud själf, om
han det kunde. Därför är det en lätt sak för honom
att synas som den störste bland människor.

Regina såg åter utåt hafvet. Morgonens fridfulla
lugn låg öfver de glimmande fjärdarna och manade
hjärtats stormar till ro. Den unga flickan teg.

Dorthe fortfor: – Af deras frukt skall man känna
de onda. Tänk, kära fröken, hvad ondt har icke den
gudlöse konungen gjort vår kyrka och oss? Han har
slagit många tusen af våra krigare, han har plundrat
våra kloster och borgar, han har utdrifvit våra nunnor
och helige fäder från deras gudliga boningar, och den
fromme pater Hieronymus har hans folk, de kätterske
finnarne, förskräckligt misshandlat. Oss har han drifvit
bort i landsflykt till världens ända ...

Åter såg Regina bort mot öarna och fjärdarna i
deras hulda morgonklarhet. När den mörka demonen
hviskade hatet i hennes öra, syntes henne den strålande
naturen predika idel kärlek. På hennes läppar sväfvade
redan den hänförande tanken: hvad gör det, om han
slagit tusende, om han utdrifvit munkar och nunnor,
om han jagat oss själfva i landsflykt, hvad gör allt
detta, om han är stor som människa och handlar efter
sin tros ingifvelse! Men hon teg af fruktan, hon vågade
icke bryta med hela sitt förgångna lif. Hon uppfattade
i stället ett af Dorthes ord, likasom för att bortleda
det åskmoln af hat och förbannelse, som med sin
mörka dimma kringsvepte hennes hjärta midt i denna
lugna kärleksfulla tafla af ett haf i sommarmorgonens
friska glans.

– Vet du väl, Dorthe, sade hon, att finnarne, som
du hatar, bo vid kusten af detta haf. Ser du därborta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:19:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/a/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free