Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Bonden, borgaren och soldaten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med vilddjuren i en grop af den eviga snön, så skulle
vi se på hvarandra och säga: fädernesland! Och i
samma stund skulle vi sitta hand i hand vid stranden
af Main under lindens skugga, där vi ofta sutto när jag
var barn, och vår hembygds näktergalar skulle sjunga
för oss, som fordom, sina ljufva driller.
Dorthe vände sig förtretad bort. Briggen styrde
nu inomskärs, sköt med sakta fart förbi de yttersta
klipporna, af hvilka många, som nu stå högt öfver vattenytan,
den tiden ännu sköljdes af den salta vågen.
– Hvad heter det långa skogbevuxna landet till
vänster? frågade Regina den närastående rorkarlen.
– Vargö, svarade mannen entonigt.
– Nu hör ni det själf, kära fröken, utropade
Dorthe. Vargö! Det är det första namn vi möta på
Finlands kust, och det visar oss hvad vi ha att vänta.
Briggen vände nu åt norr, gick mellan Långskär
och Sundom landet, fällde åter af mot öster, passerade
Brändö, gick obehindrad öfver det grund, som nu från
dessa vatten utestänger större fartyg, in i Vasa då för
tiden ypperliga hamn och saluterade med sexton kanonskott
Korsholms vallar.
4. Bonden, borgaren och soldaten.
När den rike Aron Bertila satte sig i sin präktiga
kärra, för att på en dag inresa till Vasa, beslöts,
såsom en underpant på den återställda vänskapen mellan
far och dotter, att Meri skulle taga plats vid hans sida,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
