Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Korsholms belägring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
togo till flykten och skingrade sig bortåt staden; andra
blefvo öfvermannade och illa uppklappade, andra åter,
och det var de krigsvane gamle soldaterne, retirerade
till vallen, för att hafva ryggen fri, och försvarade sig
där med ursinnig tapperhet. Segern syntes nu afgjordt
luta åt böndernes sida, då striden åter tog ny fart
därigenom att besättningen vid porten, som för striden utom
vallarna förglömde fienden inom dem, af de instängde
knektarne öfverrumplades och desse rusade ut, sina
kamrater till hjälp. Desse åter fingo nu luft och angrepo
i sin tur bönderne med ökadt raseri; slagsmålet invecklades
allt mera, segern blef allt ovissare, båda partierna hade
nederlag att hämnas, och bådas förbittring växte i samma
mån som bådas styrka å ömse sidor åter blef jämnare.
Och öfver denna tafla af larm och stoj, af klagan,
segerrop, hotelser och vild inbördes fejd, sken den
silfverklara augustimånen, lik ett himmelskt öga, ned på
jordens själfförskyllda ångest och nöd. Alla vikar strålade i
månskenet; i trädens löf och i det fuktiga gräset glimmade
millioner daggdroppar likt pärlor i högsommarens gröna
skrud. Hela naturen andades ett obeskrifligt lugn; en
mild svalka från det stora blanka hafvet i väster drog
sakta fram öfver kustbygderna, på afstånd hördes
dyningens enformiga sorl mot stränderna, och aftonens
stjärnor blickade tysta och tindrande ned i de dunkla
vattenspeglarna.
När gården befanns tom, vågade sig fru Märta
och hennes fångknektar åter ut, för att på närmare håll
åskåda striden vid vallarna. Den tappra frun fann sig
utan tvifvel befogad att ånyo på sitt sätt deltaga i fejden,
ty man hörde henne ljudeligen ropa till bönderne:
– Rätt så, gossar, trummen friskt på, låten käppen
spela; mången har dansat efter sämre fioler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
