Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Korsholms belägring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fängelset utan vinning och utan fröjd. Hon erinrade sig
den sjungande kvinnans råd att genom sammanbundna
lakan och dukar nedhissa sig genom det öppna fönstret;
snabbt fattade hon sitt beslut och stod några minuter
därefter i alla de stridandes åsyn på vallen.
Allteftersom desse varseblefvo den höga gestalten
däruppe i månskenet, grepos de af samma vidskepliga
förfäran, hvilken nyss hade förlamat fru Märtas kvicka
tunga. Striden afstannade efter hand af sig själf och
fortfor blott på de aflägsnaste punkterna; vän och fiende
syntes fattade af en gemensam fasa, och närmast kring
vallen uppstod en tystnad så djup, att man kunde i
fjärran höra hafvets dofva sorl mot kiselstränderna.
Och fröken Regina talade med en röst så hög
och klar, att den, om icke hennes svenska varit så
bruten, ganska väl kunnat förstås af alla de kringstående.
– I Belials barn, sade hon med en stämma, hvars
i början lindriga darrning snart öfvergick till fasthet och
lugn – I folk af den kätterska tron, hvi dröjen I att
taga mitt lif? Här står jag, utan vapen, utan något
mänskligt beskydd, med den höga himmelen öfver mig
och jorden och hafvet vid mina fötter, och säger till
eder: eder Luther var en falsk profet; det finnes ingen
salighet, utom den rättrogna allmänneliga katolska
kyrkan. Därför omvänder eder till den heliga jungfrun
och alla helgon samt bekännen påfven vara Kristi
ståthållare, såsom han visserligen är, att I mån från
edra hufvuden afvända Sankt Görans svärd, som redan
är höjdt att förkrossa eder. Men mig kunnen I döda,
till att besegla min tros sannfärdighet; här står jag, hvi
dröjen I? Redo är jag att falla för min tro!
Det var fröken Reginas lycka, att hennes tal icke
förstods af dem, till hvilka det var ställdt. Ty så stark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
