- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Första cykeln /
201

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Korsholms belägring

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var lutherdomens makt i denna glödande tid, när riken
och människor för denna lära uppoffrade välfärd och
lif, att äfven den ringaste och okunnigaste var uppfylld
af brinnande nit och ett blindt hat till påfven och hans
anhängare – om hvilket allt våra barska, men kärnfriska
gamla psalmböcker ännu i dag bära tydligt vittne.
Hade denna folkmassa, vare sig bönder eller soldater,
hört Regina upphöja påfven och förklara Luther för en
falsk profet, så hade den ofelbart i sitt raseri slitit
henne i stycken. Nu däremot susade flickans ord likt
okända ljud genom deras öron; de sågo hennes trygga
hållning, och den aktning, som modet och olyckan i
förening alltid ingifva, underlät icke att göra sin verkan
uppå den nyss så uppbragta hopen, som nu stod
obeslutsam och rådvill hvad den egentligen borde tänka
och göra. Fröken Regina väntade åter förgäfves att
blifva släpad till döden. Hon nedsteg från vallen, hon
blandade sig i den skyggt vikande folkhopen, enhvar
kunde se att hon var fullkomligt värnlös, och likväl
rördes icke en hand för att gripa henne.

– Det är icke en människa af kött och blod, det
är en skugga, sade betänkligt en gammal Vöråbo. Jag
tycker mig se månen lysa tvärsigenom henne.

– Det må vi fresta, utropade en lurfvig Ilmolabo och
lade sin grofva hand tämligen hårdt på Reginas skuldra.

Ögonblicket var afgörande. Den unga flickan vände
sig om och såg angriparen med så mörka, djupa,
glänsande ögon rätt i ansiktet, att denne, betagen af en
förunderlig känsla, genast drog handen tillbaka och smög
skamflat sin väg. Honom följde en stor del af de
närmast stående. Ingen kunde förklara makten af dessa
svarta ögon i nattens månsken, men alla kände inom
sig deras hemlighetsfulla inflytande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:19:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/a/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free