- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Första cykeln /
202

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Korsholms belägring

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Om få minuter var platsen omkring Regina tom,
striden hade upphört, och en sent omsider anländ
patrull gjorde slut på oväsendet genom att arrestera de
motsträfvigaste.

Men ännu länge fortfor den af klubbekriget fostrade
rivaliteten mellan bönder och soldater, mellan den idoga
plogen, Finlands stolthet, och det segrande svärdet, som
vid denna tid drog ut att tämja själfva den romerske
kejsaren.

Om Regina säges denna gång endast, att hon villigt,
dock med en suck öfver sin mistade martyrkrona, lät
sig återföras i den mörka, ensliga fängelsekammaren
under fru Märtas vård. Men Bertila med sin dotter
återvände till Storkyro, den gamle med tankar på en
kommande storhet, den unga med minnen af en förgången
fröjd. Och bör man därvid noga märka, att allt detta
tilldragit sig under två dagar af sommaren 1632,
således före konung Gustaf Adolfs död, som förmäles i
slutet af första berättelsen.

Och dagar och månader gingo, och mänskliga öden
bytte gestalt, och det ilande ordet nödgas hejda sin
flygt och förstummas ett ögonblick i förbidan på kvällar
som komma. Ty fältskärns berättelser varade, liksom
barnets glädje och sorg, en enda aftonstund – nog
kort för dem som med vänskap hörde därpå, och kanske
nog lång för de andra. Men aldrig klipptes berättelsens
tråd i sitt halfva lopp, utan att unga och gamla tänkte
vid sig: det kommer dock mera. Och det måste fältskärn
lofva. Han hade så mycket att förtälja ännu om den
halfspunna härfvan af tvenne släkters öden, och nästa gång
spinnes den säkert längre, om icke till slut, så likväl till
»pasmen», som säger att garnet uppnått sin rätta längd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:19:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/a/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free