Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rebell mot sin lycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fältskärns fjärde berättelse.
Våren hade förgått och sommaren med, och nätterna
i September begynte att mörkna allt svartare. Åter
begynte den friska fladdrande brasan att spraka i de
stora öppna spisarna af gamla mormors hus, och
fältskärn, som med åren blef mera frusen än förr,
brasade friskt på däruppe i vindskammaren. Anne
Sofi hade på sommaren blifvit förlofvad och tillbragt
sin mesta tid vid väfstolen i det kära arbetet för egen
utstyrsel, ty det var ännu mer än ett år till bröllopet.
Dagarna hade gått med samma hast, som den flitiga
spolen flög af och an mellan ränningen, och nästan lika
enformigt, och den hvita runda armen, som följde spolens
gång, hade något litet magrat, och den korta lintygsärmen
brydde sig icke om att dölja det. Men i den
unga barmen, som gick i ständiga vågor innanför den
hemväfda rutiga bomullshalsduken, klappade ett hjärta
så friskt och godt, så varmt och trofast, som någonsin
ett flickhjärta vid nitton år, när hoppet väfver sina rosor
i framtidens blåa duk.
– Nå nå – sade gamla mormor, när hon emellanåt
tittade in i väfkammaren och med granskande öga pröfvat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>