Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rebell mot sin lycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
farbror och fråga huru kanariefåglarna mådde. Därefter
begynte hon så oförmärkt med politiken och tidningarna,
tills gubben blef varm, och så kröp slutligen ärendet
fram liksom händelsevis, och innan en half timme förgått,
hade hon fältskärns löfte, att icke blott hon själf och
mormor och barnen, utan äfven Carl Fredrik skulle få
audiens i vindskammaren med alla tillbehör af korgar,
fat etcetera. Det är nog troligt att fältskärn märkte
försåtet, men han låddes icke därom; Anne Sofi var nu
engång favoriten i vindskammaren, liksom hon var det i
hela huset, och så fogade han sig i sitt öde, lät gamla
Sara bära in mera ved för brasan och stökade i hast
undan sina ömtåligaste saker, böcker, cirklar, kartor och
karduser, allt sådant som kunde råka ut för barnens
klåfingrar. Och så bidade han med resignation sitt oundvikliga
öde att belägras i sin fridlysta borg, där annars
ingen annan ofred än råttornas nånsin fick inträde.
Nu hördes steg och buller i trappan, och in trädde
efter hand hela sällskapet med gamla mormor i spetsen
och Carl Fredrik som arriergarde. Innan kort hade
hela församlingen, ej utan krus från de gamlas sida,
intagit sina platser, mormor sin hedersplats i den högkarmade
skinnlänstolen, med bönorna och fiskbrädet
framför sig på bordet, Anne Sofi med sina lingon strax
bredvid, barnen med sin ärtkorg på pallar rundtomkring
och fältskärn, som värd, längst på sidan om kakelugnen
i hörnet af den gamla soffan, hvars stoppning af bast
här och där stack ut genom det nötta skinnöfvertåget.
För att göra samlingen komplett, infunno sig litet senare
skolmästaren magister Svenonius och postmästaren kapten
Svanholm, båda den gången, mot vanligheten, särskildt
kallade. Tio personer – det var också den största
publik vindskammaren kunde inrymma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
