Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Den andra kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Generalen själf var en af de ganska få, som undkommo
förödelsen. Den hemska och sällsamma lycka,
som öfverallt spridde nöd och ofärd kring hans person
medan den bevarade honom själf, hade än en gång, nästan
genom ett underverk, låtit honom undgå den fullkomliga
förstöring, som drabbade hans folk. Utan ett enda sår
hade han undkommit döden, men hvad hade han vunnit
därpå? Hans här var tillintetgjord, hans son var fången;
drömbilden af Lithauens storfurstliga krona hade flutit
bort som en dimma för hans syn; hvad skulle han svara
sin konung, när denne frågade honom: general, hvad har
ni gjort af mina tappre?
Dock – Bertelsköld irrade genom skogarna, som
spillran af en fallen storhet, ensam med sin icke afundsvärda
lycka, och uppnådde slutligen, efter hundrade
äfventyr, Polen och de svenska besättningarna.
-
9. Den andra kärleken.
Och nu åter nog af de vilda strider, de blodiga dystra
bedrifter, som flamma på krigets taflor likt skenet
af fjärran vådeldar på horisonten af det förflutnas natt.
Hvarför skola de förgångna dagar vara så uppfyllda af
dessa tårfulla minnen, som tjusa betraktaren med sin
glans på samma gång som de förskräcka honom med
sin skoningslösa grymhet! De komma nog åter i denna
berättelse än, men ett ögonblick andas vi ut i blommor
och vårdoft; däraf blir hjärtat friskt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
