Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Den andra kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Var det afsikt? var det natur? Det är svårt att afgöra;
men hvar finns det manliga bröst, som icke någongång
i sitt lif blifvit besegradt af en skön kvinnas tårar?
Bernhard var så ung, så oerfaren; han förstod icke
kärlekens list, han kände blott dess döfvande oemotståndliga
makt; han förstod blott, att här vid hans fötter
badade en flicka i tårar för hans skull, för sin gränslösa
uppoffrande kärlek till honom, som nyss stött henne
tillbaka – och det var nog, han såg icke mer, han
störtade på knä för den gråtande flickan, han höljde
hennes hand med sina kyssar, han bedyrade med tusende
eder, att han i hela den vida världen älskade henne och
henne ensam – och Lodoiska sköt honom icke bort,
men hon njöt af sin seger, hon lät honom länge bedja,
och när hon slutligen bortvände sitt sköna hufvud från
trädstammen och åter såg upp på honom med dessa
mörka blickar af eld, som förbränna hjärtan till aska,
då behöfdes knappt en blink af de långa dunkla ögonhåren,
knappt en ljudlös bön från läpparnas återvändande
löjen, innan Bernhard utropade:
– Ja jag svär vid mitt lifs lycka, jag svär det vid
allt som för mig är heligt och dyrt, att älska dig allena
intill död och graf – och bryter jag min ed, så må du
lefvande eller död återkomma, för att affordra mig den!
– Jag mottar din ed och ämnar behålla den!
svarade Lodoiska med flammande blickar. – Tag i byte
mitt hjärta för lif och evighet!
Solen hade sjunkit bakom ekarnas toppar, månskenet
glimmade klart i den tysta flodens spegel, och ännu
ljöd Bernhards cittra vid Lodoiskas fötter i trädgårdens
skuggor. De lycklige, de märkte icke att, medan kärleken
andades vårens dofter, tågade faran in genom slottet
Radzyns portar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
