Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Lilla Bält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alltsedan vid Nördlingen har han icke fått en enda
skråma, och hvar man vet orsaken. Han bär på sitt
vänstra ringfinger konung Gustaf Adolfs ring; han förtröstar
på dess makt; det är blott därför han vågar slåss
med en ärlig kavaljer.
Dessa ord förfelade ej sitt intryck på den allmänna
vidskepelsen.
– General – sade en af de äldste officerarne –
vi äro kristne soldater och tåla icke bland oss något
djäfvulstyg. Ett ord är så godt som en ed; säg oss
att allt hvad man berättar om er ring är en käringsaga,
och vi tro er, som om ni svurit därpå.
Bertelsköld tvekade ett ögonblick – men harmen
och frestelsen voro för stora ... han dukade under.
– Det är sant, sade han, att jag bär en ring till
den store konungens minne, men allt hvad Bjelke och
andra säga därom är löjligt skrock.
– Må då striden begynna igen!
Och striden begynte åter, men den skyddande
ängeln hade vikit från Bertelskölds sida. I första hugget
klöf Bjelkes svärd hans vänstra hand, och två de yttersta
fingrarna föllo till golfvet. Det svartnade för den sårades
ögon, svärdet sjönk ur hans hand, och blott de kringståendes
hastiga mellankomst hindrade honom att nedsjunka
inför sin segrande fiende.
En af officerarne upptog de afhuggna fingrarna och
drog från det ena en liten ring af koppar.
– Kan det vara den ryktbara ringen? frågade han.
De kringstående logo.
– Den är ju icke ens af guld, sade de. Det kan
omöjligt vara den rätta.
Den frågande kastade fingret och ringen föraktligt
ifrån sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
