Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Prinsessan och prästfrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jagten ånyo, ty utan byte, fallet för egen hand, hvarken
kunde eller ville den kunglige jägaren återvända.
Emellertid hade prinsessan, öfvermodig af framgången,
beslutat, kosta hvad det ville, att nedlägga ännu
en elg. Följande hundskallet, aflägsnade hon sig alltmera
från det öfriga sällskapet, hvars hästar redan voro
uttröttade. Hennes stora holsteinska springare galopperade
framåt öfver buskar och gärden med spetsade öron och
frustande näsborrar ... allt häftigare blef skallet, allt
vildare blef ridten ... prinsessan befann sig på en liten
bergshöjd bevuxen med spensliga tallar, och nedanför i
dalen banade sig den flyende elgen väg. Den djärfva
ryttarinnan ville genskjuta honom och sporrade raskt sin
häst utför den af regnet slippriga kullen. Holsteinaren
lydde, vågade försöket, men snafvade och störtade i
flygande fart öfverända med sin kungliga börda.
En ensam ryttare hade på afstånd följt den öfverdådiga
ridten och ilade nu till hjälp. Prinsessan låg
afdånad vid foten af en hög fura; den ädle holsteinaren
låg döende med krossade refben vid hennes sida. Ryttaren
tog prinsessan på sina armar, bar henne till en källa och
badade hennes hufvud med det kalla vattnet. Om en
stund uppslog hon sina vackra ögon och betraktade sin
räddare med ett obeskrifligt uttryck.
– Är det ni, Bertelsköld? hviskade hon. Det är
bra; låt mig nu dö.
– Nej, svarade Bernhard Bertelsköld – ty det
var han – Sveriges blifvande drottning har en högre
bestämmelse. Värdigas ers höghet sätta sig upp på min
häst? Jag vill leda den fram till prästgården, som icke
är långt borta.
Prinsessan svarade icke ... hon fasthöll hans hand,
som försökte slita sig lös. Hundarnas skall hade tystnat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
