Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Slutet af kung Carls jagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Ers majestät, kungen är där.
Kungen var verkligen där med två eller tre af
sina förtrogne. Alla voro klädde i simpel jägaredräkt
ungefär som hofvets ridsvenner; Reutercrantz hade varit
nog försiktig att sysselsätta knektarne på andra håll, så
att man ej behöfde frukta deras inblandning i konungens
äfventyr. Omöjligt är det icke, att ju några af bondfolket
anade hvilka gästerne voro, ja det väckte en billig förundran,
när tre dukater funnos lagda bland silfver- och
kopparslantarna på det stora brudfatet; men de som
märkte oråd hade nog förstånd att icke låtsa märka
något, och så gick dansen obehindradt, utan att någon
generade sig för de främmande jägarne. Man såg på
konungen att han trifdes väl – såsom Carl XI äfven
sedermera alltid trifdes bättre i obildade kretsar, än i
högre och finare bildade, där hans blyghet och brist på
umgängeston hade svårt att reda sig. Han svängde om
med både gummor och flickor, så det var lust och
glädje att se uppå, och när gårdens silfverbägare gick
omkring bland de förnämligare gästerne, fylld till brädden
med franskt vin, försatt med kummin och kardemumma,
smög sig konungen hellre till den väldiga ölstånkan, som
på ett bord vid spiseln stod framsatt för den stora
hopen af gästerne, och tog sig därur en klunk på äkta
bondevis.
Emellertid var det skrifvet i stjärnorna, att de höge
gästernes inkognito icke skulle den aftonen aflöpa utan
äfventyr. Lille Per från prästgården hade med sin mor
kommit till marknaden och, såsom hörande till andliga
ståndet, jämväl blifvit bjuden till bröllopet. Där hade
han krupit opp i ett hörn just nära ölstånkan. Knappt
fick han sikte på den unge jägaren, förrän han ropade: – Tack
skall du ha för hästen. – Konungen vände sig bort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
