Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Majniemi slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och det världsliga svärdet, så länge där var i den en
lefvande ande, så länge kände ock de katolska minnena
af instinkt att de trycktes tillbaka af en stor andelig
makt, och spjärnade väl något emot, men icke på ett
vildt och rosenrasande sätt. Däremot vet man, att någon
tid efter trettiåra kriget kom en kropps- och själströtthet
öfver lutherdomen, så att den visserligen i troslifvet
lefde kvar i sin gamla kraft – det bevisar psalmboken
af 1695 – men anden flydde ur kyrkans former och
förtröttades hos de skriftlärde uti eländiga krig om bokstafven.
Det kände de gamla blinda katolska minnena
också af instinkt – ty folket är ett barn, det resonerar
icke, det känner och det handlar – och däraf fingo de
makt att resa sina sista ursinniga bål mot trolldomen.
Och trolldomen var en fenix, den reste sig nyfödd och
starkare ur hvarje bål. Den fick därigenom laga utslag
och fullmakt uppå att vara till, och när man i kyrkorna
höll förböner däremot, så ville det säga detsamma som
att trolldomen var en trosartikel, och allt tvifvel därpå
var kätteri. Märk huru lutherdomen här blef sig själf
otrogen och huru Guds gissel drabbade den. Men det
ämnet vore ofanteligt rikt att tala om, särdeles här i
Finland, där trolldomen är en arfsynd, och därför tror
jag vi för denna gång lämna det i sitt värde. Emellertid
kan jag ej neka, att ju anblicken däraf är storartadt
vild och slår enhvar med förfäran. Ty hvad vill det
lilla futtiga skrocket i våra dagar betyda, mot denna
rasande själssjukdom, som på sextonhundratalet grep
många tusende och hade sin fulla förskräckliga verklighet
i både bödlars och offers tro, ja i själfva vetenskapens
lärosalar, vid lagens domaresäten och på konungarnes
troner! Har bror Svenonius något snus i sin dosa?
– Ne gutta quidem, icke en doft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
