- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Andra cykeln /
241

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Majniemi slott

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


– Tack, Anne Sofi, min pulla, jag sköter nog
pipan själf. Sanningen att säga, är jag glad att vi nu
kommit väl öfver trolldomen, ty ett dystert kapitel i
våra framfarna öden är därmed förbi, och den fortfar
väl ännu en god tid efter de dagar vi skildrade nyss,
ja ända in på tredje och fjärde årtiondet af sjuttonhundratalet,
men den flammade endast tidtals upp och
slocknade slutligen af sig själf. Jag menar att vi få
annat att göra och tänka på i nästa berättelse, ty nu
kommer den stora reduktionen hand i hand med enväldet,
hvarigenom icke blott egendomen, utan hela
Sveriges och Finlands inre ställning mycket förändrades.
Och sedan komma vi till randen af en ny tid, som begynte
med de förskräckligaste olyckor vårt land någonsin
öfverlefvat, och det vill mycket till att under allt detta
vara vid godt mod.

– Jag tror, kusin – genmälde mormor något
häpen – att vi beskedligt gå den tiden förbi och låta
den sofva i sin blodiga graf. Hvad tjenar det till att
upprifva gamla sår? Jag för min del går aldrig på
spektakel för att se ett sorgespel; gråta får man nog
här i lifvet ändå. Utan förlåt mig, kusin, jag vill ha
nöje af hvad jag ser och hör, och därför tycker jag
mest om komedier, där allt slutas som det bör med ett
eller par anständiga giftermål.

– Och litet krig ibland, och några bussiga karlar
med ruter i kroppen, det tycker jag om, utropade Svanholm,
med tanken på Johanna af Montfaucon, som han
nyligen sett uppföras af Widerbergs trupp. – »Lazarra
ber, där han kunde befalla,» tillade han i mustascherna
för sig själf.

– Klassiska stycken framför allt, reserverade sig
Svenonius med djupsinnig min.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/b/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free