- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Andra cykeln /
365

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Björnjagten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sett och ännu i sitt fall ett föremål för jägarnes beundran
och hundarnas stora förskräckelse.

– Det var mig en muskovit! utropade ynglingen,
på engång både glad och ond, ty det kostade på hans
ambition att en annan skördat segern af hans djärfva
bragd. – Jag tar er till vittnen, gode herrar, att det
var min kula som borrat det breda märket i baddarens
yfviga päls. Men en annan gång, Fleming, måste du
ge mig ett bättre spjut, och det skall vara af bok eller
ek, ej, som den där pekstickan, af björk. Det var en
försvarlig örfil han gaf mig; den föll öfver mig som ett
berg, men jag slant tillika, och därför föll jag. Tack
skall du ha, Rosen, för sista skottet. Aldrig såg man
ett vackrare stycke bly; jag hörde det pipa som en
satunge tolf tum öfver mitt hufvud, och på fläcken tog
det, annars hade jag aldrig spänt en hane mera. Här
har du min hirschfängare, annat har jag ej att gifva
dig. Men tala ej om för min far att jag föll.

– Björnen har tolf mans styrka, svarade Rosen
tröstande; det är ingen skam att falla en mot tolf.

– Tror du? genmälde ynglingen eftersinnande.
Godt, så skall jag lära mig att falla, om det behöfs,
men vika – aldrig! Det måste ändå vara skönt att
segra en mot tolf! Låt vara en mot tio – jag är icke
högfärdig. Men hvad? ... Den kulan har ej lupit från
din mynning, Rosen; därtill är hon alldeles för liten.

– Nej – sade Rosen något förlägen – det var
ej jag som sköt sista skottet. Någon af ers höghets
jägare var lyckligare än vi, som ej kunde skjuta, emedan
ers höghet själf låg i skottlinien.

– Säg – fortfor den unge kämpen – har du
någonsin sett en så stor best stupa för en så liten
kula? Man kunde tro honom vara skjuten med en ärt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/b/0369.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free