- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Tredje cykeln /
108

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Jagten vid Liebeverda

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inbjöd slutligen den nykomne gästen att intaga en plats
vid bordet.

– Man har sagt mig – tillade kurfursten med
sitt fyndiga goda minne – man har sagt mig att grefve
Bertelsköld varit en tapper deltagare i min konungslige
frändes björnjagter. Det skall bli en ära för Sachsens
vildsvin att nedläggas af en så bepröfvad motståndare.

Gustaf Bertelsköld – det var han som framfört
konungens budskap – var för litet öfvad talare för att
svara på denna artighet. Han intog därför med en
stum bugning sin anvisade plats.

*



Efter det korta afbrott, som uppstått genom budskapet
från konung Carl, fortfor dryckeslaget med en
ifver och på ett sätt, som i våra dagar väl föga skulle
skicka sig uti en suverän furstes höga närvaro. Men
den ridderlige August var en man, hvilken förstod att
lika väl göra besked i vin som i kärlek, i det gröfsta
skämt som i det mest utsökta galanteri. Huru hade
icke två krönta hufvuden för några år sedan rumlat om
uti Birsen! Också här på Liebeverda dracks vildsvinens
graföl på förhand med en framgång, som icke så litet
påminde om det djurs bekanta natur, till hvars nederlag
man nu beredde sig. De voro icke falska, de remmare,
som tömdes i denna jägarekedja, och det var en loflig
och lojal sed, att så snart kurfursten förde bägaren till
läpparna, voro alla gästerne skyldiga att göra detsamma,
däremellan obetagne att ihågkomma sin blinkande drufva
så ofta de lyste.

Efter hand steg drufvans aftonrodnad allt högre på
de församlades kinder, och allt högre blef samtalet, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/c/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free