- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Fjärde cykeln. Senare afdelningen /
249

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 31. Husaren, gymnasisten och borgarekungen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

31. Husaren, gymnasisten och borgarekungen.

Den väntan blef det unga blod för lång. Erik Ljung
med sin kopparbit i fickan gick till stora trappan,
för att afbida hans majestäts befallning.

Där stod hans morbror Penna, mörk som en vinternatt.
Genom hvilken förunderlig skickelse mannens förstånd
helt plötsligen klarnat – om han varit nog djärf
att lyssna, eller om annars en ljusblink hade kommit
att reda hans dunkla föreställningar – detta har aldrig
blifvit med visshet kändt. Det säkra var, att han numera
begrep hvarför Ester Larsson blifvit kallad till
residenset, hvarför hon varit så villig att lyda denna
kallelse och hvarför Penna själf blifvit utvisad. Hvad
Penna däremot alldeles icke hade klart för sig, det var
hvad han nu borde företaga. Svartsjuk som en korsikan
– hvilket är ingenting ovanligt i dessa trakter af landet
– hade den ärlige mannen någon svårighet att tänka
sig, efter en så högtidlig förlofning, så nesligt afdankad.
I fyratio år hade han samlat bränsle till en enda passion,
den första i hela hans lif, och nu hade en vindpust
bragt den i låga. Själfva graniten kan spricka af hetta,
själfva det våta kärret kan svedas af skogselden, och
Penna skulle vara kall, när han ändtligen engång begynt
att koka!

Men åter, när det föll honom in, att röfvaren af
hans lycka var ingen annan än hans egen förre herre
och husbonde – den enda människa, för hvilken han
dittills hyst en oinskränkt tillgifvenhet – samma husbonde,
som fordom räddat honom ur turkisk fångenskap,


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:21:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/e/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free