Svenska Familj-Journalen / Band III, årgång 1864 / 84 (1869-1885) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 3. 1864 - Hästen och dess särskilda racer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mot Druserna och nedgjorde dem allesammans, utom en,
som flydde. Några af de bäst beridna Beduinerna
förföljde honom, men fastän hans sto var mycket
tröttadt lyckades de ej hinna upp honom. Innan
förföljarne slutade med sin jagt, ropade de till
honom och bådo honom att få kyssa hans ypperliga häst,
lofvande honom säker legd för dess skull. Han kunde
gerna hafva tagit dem på orden, ty i sådana fall kan
man lita på en Arabs löften, men han vägrade dock. Då
upphörde de med förföljelserna, och välsignande det
ädla djuret ropade de till den flyende: "gå åstad och
tvätta din hästs fötter och drick ut vattnet!" Detta
uttryck använda Beduinerna ofta, för att ådagalägga
sin aktning för sina hästar.

Den arabiska hästen kan i sitt hemland aldrig röra
sig annat än i skridt eller sträckt gallopp. Traf
och kort gallopp äro alldeles okända både för honom
och för ryttaren.

De persiska, tscherkessiska och tartariska hästarne
äro högst utmärkta. De sistnämnda tjena tillika sina
husbönder till föda. De turkiska äro afkomlingar af
araberna och hafva dessas foglighet och läraktighet,
men stå efter dem i snabbhet och uthållighet. De
sydamerikanska äro icke heller så utmärkta springare,
men de uthärda otroliga mödor. De kunna allmänt
ridas 9-10 mil i en sträcka, och det påstås att en
gaucho understundom kan drifva dem 14-15 mil, med en
hastighet af halfannan mil i timman. I Frankrike finnas flera
racer som äro utmärkta för sin styrka såsom dragare,
t. ex. Percheronshästarne. Mecklenburg och Holstein
upp föda äfven mycket starka dragare.



Ryssland har mycket goda hästracer. Kosackernas
hästar hafva mesta anseendet för att kunna uthärda
stora mödor på liten föda. De äro äfven snabba. Dock
ha de måst vika för engelska racehästar, till och
med af andra rangen. År 1825 tillställdes en kappridt
mellan två sådana å ena sidan och en häst från Ural
samt å den andra en från de donska Kosackernas land,
begge utvalda kreatur. Banan var 9 svenska mil. De
kommo ungefär samtidigt halfvägs på en timma och
14 minuter. Då voro begge de engelska hästarne
och den ena kosackhästen ännu i bästa skick. På
återvägen började den ene af de engelska hästarne
att halta och måste afstå; den andre syntes snart
mycket medtagen. Uralhästen var alldeles uppgifven
och ryttaren kunde ej hålla ut, utan en liten gosse
sattes upp på hästen och två ridande kosacker togo
hästen emellan sig och drogo honom på det sättet
framåt. Den ännu täflande engelsmannen höll ut och
nådde målet 8 minuter före kosacken. Den engelska
hästen hade tillryggalagt de 9 milen på 2 timmar och
48 minuter, således sprungit mera än 3 mil i timman.

År 1836 föranstaltade kejsar Nikolaus en kapplöpning
vid Ouralsk. Distansen var 18 werst eller 1 4/5
mil. Tjuguen hästar från uralska Kosackernas
kavalleristuteri deltogo. Priset
vanns i första löpningen af kosacken
Burtsche-Tschurunieff på 25 minuter 19 sekunder. I
andra löpningen deltogo 23 hästar från kirgisiska
Kosackerna. Priset vanns på 25 minuter 5 sekunder af
kosacken Siboka-Isterlaje. Dagen derefter skulle de
begge segervinnarne täfla om högsta priset. Banan var
då 1 1/5 mil. Burtsche-Tschurunieffs häst vann segern
på 15 minuter. De närvarande ryska ädlingarne ville
köpa hästen af honom, men han svarade att all verldens
guld icke skulle kunna skilja honom från hans vän,
hans broder.

I England har man, i synnerhet på de sista
hundra åren, mycket vinnlagt sig om hästafvelns
förbättrande. Mest har dertill användts arabiska
hästar. Hågen att uppföda snabba hästar har sedan
långliga tider uppehållits genom kappränningar. De
mest bekanta och mest besökta i verlden äro ännu de
engelska. Ganska många hästar uppfödas endast för att
lysa på dem, och detta har på de sista 20-30 åren ledt
en del af den engelska hästafveln på afvägar. Man
har märkt att dessa hästar, som frambringas och
uppfödas för att lysa och vinna pengar vid Epsom- och
Derby-kapplöpningarne, blifva allt svagare att hålla
ut, och sjelfva deras figur blir vanställd, i det
att man mer och mer söker göra hästarne långsträckta,
och tunna. Det är icke blott begäret efter utmärkelse,
utan ännu mera efter penningar, som drifver den
engelska adeln att lägga an på att skaffa sig
dessa djur, hvilka kunna med ofantlig hastighet
genomlöpa en kort sträcka, men numera sällan kunna
löpa den två gånger. En af de mest ryktbara kapplöparne
i förra århundradet, hingsten Eclipse, inbragte
sin egare den då
för tiden ofantliga summan af 450,000 riksdaler, genom
priser och vad. Då ingen vågade inlåta sig i täflan
med honom längre, använde egaren honom till beskällare
à 1000 riksdaler och förtjenade ytterligare derpå
så mycket att han, då hästen var 17 år gammal, ännu
icke ville sälja honom för mindre än 25,000 £ och
en lifränta af 500 £. Eclipse lemnade efter sig 334
afkomlingar, hvilka alla togo pris vid kapplöpningar,
och inbringade sina egare nära 3 millioner riksdaler,
utom sjelfva priserna. En annan ryktbar kapplöpare,
King Herod, lemnade efter sig 497 afkomlingar, som
blefvo pristagare och inbringade sina egare öfver 5
millioner riksdaler.

England har ypperliga hästar till jagt och till
arbete. I intetdera hänseendet kan man få se så
förträffliga djur annorstädes.

Sverige har på sednare 30-40 åren vinnlagt sig ganska
mycket om att förbättra sin hästafvel. I allmänhet
är den lilla svenska hästen i sig sjelf god, och
norrlandshästen ypperlig; han är liflig, snabb och
uthållig. I Ångermanland och Jemtland uppfödas hästar,
som blifva jättar i groflek; det är sådane man ser
för bryggarkärrorna i Stockholm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>