- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band III, årgång 1864 /
332

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 11. 1864 - Underhafs-bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

faktiska mätningar och iakttagelser stå oss till
buds, att vi kunna beteckna nästan samtliga haf på
jorden, hvad deras botten beträffar, såsom "obekanta
trakter". Endast jemförelsevis små hafsafdelningar,
genomkorsade af talrika trafikbanor, göra härifrån ett
undantag, såsom fallet t. ex. är med Nordsjön. Men
de hundratusentals djupmätningar (lodningar),
hvilka engelsmän, fransmän och holländare sedan en
följd af år företagit i detta haf, funnos hittills
blott föga öfverskådligt införde på vidlyftiga
amiralitets-kartor, å hvilka de väl gåfvo styrmannen
nyttiga vinkar, men för geografen, som eftersträfvar
en totalåskådning, voro nästan värdelösa. Först helt
nyligen har professor Petermann försökt öfverskådligt
sammanföra det stora materialet å ett mindre blad,
och vi kunna beteckna detta försök icke allenast såsom
i högsta grad lyckadt, utan, rent ut sagdt, som ett
mäktigt steg framåt i den afbildande geografien. Den
åskådning, hvilken vi vinna genom denna förträffliga
"Karta öfver britiska öarne och det kringliggande
hafvet"[1]) låter i korthet antyda sig som följer.

Den hafsbottensplatå, på hvilken de britiska öarne
stå och hvilken i hundrafamnarslinien finner en god
begränsning, sluttar på ett afstånd af 20 till 50
engelska mil (4 engelska mil = 1 geografisk) från
Irlands och Skottlands vestkuster hastigt ned och
uppnår redan 80 mil vester om Erris Head, vid omkring
54 1/3 grad nordlig bredd, ett djup af 1,380 famnar
eller 8,280 fot, nästan dubbelt så mycket som höjden
af Britanniens mäktigaste berg. I öster sträcker den
sig till Danmark, i söder till Frankrike och i norr
ända till Shetlandsöarne, men i nordost skiljes den
genom en djup insänkning från Skandinavien, hvilken
i en bredd af 30 till 60 mil omgifver skandinaviska
kusten ända till Christianias meridian, samt har att
uppvisa djup af till och med 430 famnar eller 2,580
fot. Den sålunda omskrifna hafsbottensplatåen har
att uppvisa en stor mångfald af ringare ojemnheter:
i alla möjliga former och utsträckningar bilda sig
på ena stället jemförelsevis djupa, långa rännor, på
ett annat runda hål, ja till och med hästskoformiga
insänkningar, på ett tredje och fjerde upphöjda
platåer, breda terrasser och långsträckta bankar. De
betydligaste ojemnheterna befinna sig likväl vid
Skottlands vestkust, från dess sydligaste till dess
nordligaste udde; här är sjöbottnen på många ställen
djupare än 100 famnar och visar lodningen ända till
149 famnar.

Vegetationen i Nordsjön.
Vegetationen i Nordsjön.

II.


Hafsvegetationen, i motsats till landskapets,
uppstår genom den i de salta vattnen uppträdande
storartade algverld, hvilken i dagligt tal
betecknas som tång. Genom tångarterna besitter
hafvet, icke mindre än landskapet, sina urskogar,
snår och vildmarker, liksom, om vi så vilja det –
sina betesmarker. Åtminstone kan ingenting hindra
oss ifrån att som sådane betrakta de vidsträckta
mattorna af det välbekanta sjögräset (Zostera), en
af de få könsväxter (phanerogamer) hvilka tillhöra
oceanen. Utan tångarterna skulle hafvet likna en
död öken; inget af de djur, hvilka nu så välgörande
förkorta tiden för sjömannen under hans långvariga
resor, skulle då kunna hålla lifvet vid makt, ty
utan växtverlden felades ju den stora förmedlerska,
hvilken ur det anorganiska stela riket skapar en
lefvande organism, i stånd att lifnära djuret. Det
lägre måste tjena det högre, tills hafvets
beherrskare, den jättestore hvalfisken, finner sitt
läger redo. Fåfängt vore ett försök att lemna en
nöjaktig skildring af detta hafskap, hvars mångfald
i former knappt är ringare än landskapets. Språket är
allt för fattigt för att i alla riktningar plastiskt
kunna gifva ett uttryck af all denna rikdom. Der
utbreder "hafs-salaten" (Ulva lactuca) sitt breda,
krusiga, gröna eller violetta (Porphyra) bladverk;
der bölja de grenflätade plocamierna och ceramierna
i präktiga, karminfärgade bolstrar; der framsträfvar
utur djupet laminarians tågartade stam, hvilken
med sköldlikt utbredd rot klänger sig fast vid
underhafsklipporna, utbredande sin solfläderartade
olivgröna bladruska i ljuset; der betäckes dess
stam, ungefär som lafvar och mossor i skogen, af
delesseriernas tungformiga blad i de herrligaste
karmin-nyanser; der våga som långa band i glödande
purpur de slemmiga, tjocka iriderna; der uppstiger
i form af ett bredt och långt svärdlikt band
sockertången (Laminaria saccharina) ur ofantligt
djup – kort sagdt, redan vid kusterna i vår egen
zon, upprepar sig en bild af urskogen. I andra haf
förekomma lessoniernas och macrocysternas jättelika
former. Af de sednare uppnår t. ex. Macrocystis
pyrifera
i antarctiska hafvet en längd af flera hundra
fot samt öfverträffar sålunda härutinnan jordens
högsta träd; huru ofantlig skulle icke denna växt
vara, om den i stället för att äga bandlika blad,
uppnådde omfånget och den lodräta riktningen hos våra
skogsträd!

*




[1] I nyaste upplagan af Stielers Handatlas, Gotha,
J. Perthes, 1864.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:23:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1864/0336.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free