Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sken och verklighet. Berättelse af Richard Gustafsson. - Börsen i Köpenhamn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mamsell Z. lefver så briljant, ty hennes egna tillgångar
kunna omöjligt vara tillräckliga till ett så
öfverdådigt lefverne som hon för. Ryktet säger
än mera, men detta kan vara nog för att öfvertyga
de flesta, att mamsell Z. är en varelse som icke
förtjenar sina medmenniskors aktning.
Detta är hvad menniskorna säga om de båda
qvinnorna. Vi vilja, om möjligt, undersöka hur mycket
af allt detta är sanning. Spektaklet är slut och fru
P. med sin trolofvade stiger in i en vagn, som rullar
åstad och stannar utanför ett hus vid Drottninggatan,
der fru P. har sin våning. De trolofvade stiga ur
och begifva sig upp till de eleganta rummen, der en
lätt soupé väntar dem. Under soupén börjar fru P. att
känna sig trött, hennes ögonlock sträfva att dölja de
gudomliga blå ögonen, och de rosiga läpparne blekna
synbart.
– Hvad fattas dig, Constance, är du sjuk? frågar
fästmannen oroligt.
– Nej, men jag är så matt och trött – hviskar
fästmön och vänder sitt täcka hufvud bort från
anrättningen, den hon knappt vidrört.
– Då skall jag icke uppehålla dig längre. Du kan
behöfva hvila.
– Hvilan skall fullkomligt återställa mig, och i
morgon återser du mig liflig och lefnadsglad som
alltid.
– Farväl då, älskade Constance. Säg mig ännu en
gång, innan jag går, att du håller af mig.
– Skulle jag icke hålla af dig, som är så god emot
mig, som uppfylles mina minsta önskningar – svarade
fru P. och räckte brukspatronen sin kind att kyssa.
Gubben betraktade ett ögonblick den lilla retande
munnen, men med en lätt suck begrof han sin önskan
inom sitt bröst och kysste den liljehvita kinden,
som tycktes darra för vinterkylan af hans läppar.
Brukspatronen går och vi kunna icke underlåta att
hviska i hans öra: Gubbe, du är en narr, som vill
att en ung qvinna
skall älska dig, som tror att sommaren af längtan
skall kasta sig i vinterns armar. Knappt är dörren
sluten förr än den unga enkan med brådskande steg
skyndar in i sin boudoir. Hennes ögon äro ej längre
matta, nej, de blixtra nu! På de liljehvita kinderna
stiger upp ett purpurrödt skimmer, och de leende
läpparne svälla rödare och fullare. Hon ser sig
omkring, liksom väntade hon att finna någon, och
hastigt lägrar sig ett moln på hennes höga panna,
men ögonblicket derefter är molnet försvunnet och
hennes blick fästes oafvändt på en dörr som saktas
öppnas. I dörröppningen står en ung man med mörka
anletsdrag, och ur hans ögon lyser en eld lik glöden
från en vulkan.
– Du skrämde mig, August, jag fruktade ett ögonblick
att du ej skulle komma – hviskade den sköna
enkan och skyndade emot mannen, som stod qvar i
dörren.
– Och om jag icke kommit, hade jag ej skäl
dertill? frågade sakta den mörklagde, utan att ändra
min eller ställning.
– Förebrå mig icke, du vet att jag älskar dig.
– Jag vet också att ditt bröllop snart skall stå.
– Vi äga båda ingenting, men min tillkommande
man är rik, och inte försakar jag min kärlek för det
att jag gifter mig – återtog hon och lade sin runda
arm kring hans hals, förande honom med mildt våld
från dörren.
Några ögonblick ännu och den mörklagde mannens stränga
anlete ljusnade. Han närmade sitt ansigte till hennes ...
Men vi hafva sett och hört nog, för att veta att
enkefru P. ej förtjenar det dygdepris man lagt för
hennes fötter. Från hennes boudoir begifva vi oss till
aktrisen, till det hem mamsell Z. kallar sitt. Helt
säkert skola vi der finna ett större sällskap, som
i sus och dus fördrifver aftonens sena timmar.
I ett hus, vid en mindre besökt gata, finna vi
henne. Du skakar betänkligt på hufvudet, min värde
läsare, då du stiger in i de låga rummen; du väntade
icke att få se dessa visserligen vackra, men dock
tarfliga möbler. Du tror dig icke vara på rätt ställe,
men se der sitter hon ju sjelf vid bordet
 |
| Börsen i Köpenhamn. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
