Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur det norska jagtlifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
längre i idet. Han störtar i vildt raseri fram ur hålan och
söker att rädda sig genom flykten. I samma ögonblick som
han lemnar hålan släppas hundarne, som hittills varit
sammankopplade. Det mod, som dessa vid ett sådant tillfälle visa,
är i högsta grad beundransvärdt; ty fastän de i allmänhet ej
äro större än en vanlig mops, så draga de ej i betänkande
att blindt störta sig på det väldiga, jättelika, vilda djuret och
detta sednare låter i de flesta fall uppehålla sig af dem. De
skälla utaf alla krafter och försöka att bita björnen i fötterna,
då de ej kunna nå upp stort högre. Denne utstår ej länge
med dessa plågoandar. I fullt språng kastar han sig plötsligt
om och visar dem en svart tass. Hundarne draga sig
derefter några steg tillbaka, men i ett nu springa de åter fram
och bemöda sig att angripa det ännu alldeles lugna djuret
bakifrån. Enligt lapparnes åsigt är björnen särdeles rädd om
sin bakdel och så vänder han sig sittande från den ena sidan
till den andra och svänger sin tass oupphörligt efter hundarne,
som hoppa omkring honom; träffar han någon af dem så är
ögonblicklig död följden af hans slag.
 |
| Jagtäfventyr i Norge. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
