Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Ur det norska jagtlifvet
- Skokloster
- Örbyhus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hundarne är det han isynnerhet som ådrager sig den sittande
björnens uppmärksamhet. Han kastar nu med ett högt skri
sin mössa emot den af hundarne uppretade, rasande björnen,
hvarpå denne med väldigt brummande börjar att allvarsamt
sätta sig till motvärn och i upprest ställning gör sig i ordning
till ett angrepp på sin nye förföljare. Men nu är björnens
timglas utrunnet och i samma ögonblick, som han ämnar att
utföra sitt anfall, träffar honom jägarens kula i hjertat.
Vanligen nedsjunker han genast död, men någon gång händer det att
döden först inträffar efter några minuter och i detta fall störtar
det rasande djuret med den sista förtviflans krafter på sin
angripare, hvilken då med framhållet spjut emottager och
genomborrar honom.
*
 |
| Skokloster. (Se texten sid. 202.) |
Örbyhus.
[1]
Det sista sorgliga uppträdet i konung Erik den Olyckliges
tragiska lif spelar på detta gamla Wasaslott, hans
fäderneärfda gård och hans dödsort.
Den 19 Januari 1577 skref konung Johan från Stockholms
slott till Erik Andersson, dåvarande ståthållaren på Örbyhus:
»Vi hafva med Vårt råd beslutit som följer: Vi gifva
dig fullmakt och myndighet att förkorta konung Eriks lif
genom att tillreda en sådan dryck af opium eller mercurium, att
han icke kan lefva länge, och, när den blifvit tillredd, gifva
honom den att dricka; skulle han icke vilja det, så må du
tvinga honom dertill. I händelse några bofvar skulle komma
för att befria honom, skall, så snart du får kunskap om deras
annalkande, – hvilket Gud förbjude, – du genast göra en
ända på honom med besagda dryck, och, om han icke vill
taga den, skall du låta sätta honom på en stol och öppna hans
ådror på både händer och fötter, så att blodet rinner af honom
till dess han dör; men vill han icke underkasta sig detta, så
skall du låta binda honom och hålla honom med våld, så länge
det behöfves, eller också qväfva honom under ett bolster eller
med kuddar, men dock alltid först tillåta honom att få en
prest, som kan skrifta honom och meddela honom den heliga
nattvarden. Allt detta skall du icke underlåta att verkställa,
så kärt dig är att bli ansedd för en god och pålitlig
tjenare. Om ingen fara är å färde, så är det Vår vilja, att
konung Erik skall undfå furstelig mat och dryck och furstelig
uppvaktning. Men om det blir af nöden att göra annorlunda,
så vilje Vi hafva Våra trogna undersåter fria från allt ansvar.»
Det var en ampel fullmakt, som man ser, och alla
möjligheter voro deri förutsedda. Ville icke Erik med godo låta
taga sitt lif, så hade konung Johans »goda och pålitliga
tjenare» rätt att använda våld. Det är visserligen en sanning,
att, som förhållandena nu stodo, det efter hertig Carls ord
skulle »blifvit en blodbadstuga» i riket, om Erik sluppit lös;
den ena sammansvärjningen efter den andra till Eriks befrielse
[1] Genom ett misstag har den till Örbyhus hörande illustrationen blifvit, med underskriften “Skokloster“, insatt vid artikeln om
detta sistnämda slott i häft. 7, s. 201. Vi bedja läsaren benäget ursäkta felet, likasom att illustrationen “Skokloster“ nu befinner sig här.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:24:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1866/0277.html
