Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gerda eller Styfdottern. (Af Sophie Bolander.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig hemmastadd der, samt att packa upp hennes saker
m. m., hvarmed j kunnen visa er tjenstfärdighet!»
Denna uppmaning åtlyddes af Magda, men tycktes helt
och hållet gå Agnes förbi, hvilken i stället hoppade
ned för trappan och till hästarne, som ännu qvarstodo
för vagnen, från hvilken man aflöste Gerdas effekter,
och matade dem med skorpor och sockerbitar, hvarmed
hon för detta ändamål fyllt sina fickor, hvarefter
hon tog sin tillflykt åt trädgårdssidan till.
Emellertid slogo sig kammarherren och kammarherrinnan
ned i gungstolarne, som stodo på den stora, utbyggda
trappan, och inläto sig i följande samtal, hvilket
den förstnämda inledde med dessa ord:
»Tycker du icke Gerda blifvit vacker och utbildat
sig till sin fördel under tiden sedan vi sist sågo
henne?»
»Åh jo! Hon har just aldrig lofvat att blifva någon
skönhet, hvarföre man icke kan vänta mera.»
»Vet du, min vän, att jag tycker verkligen hon
ser ganska bra ut, alla löften och förväntningar
oafsedda. Hennes anletsdrag hafva erhållit en ganska
harmonisk utveckling, hennes hy är fin och ren och
ögonen särdeles glänsande.»
»En fullkomlig skönhet i dina ögon! Men du blundar
för hennes fräknar och en viss rundhet i kinderna, som
åtminstone icke tillhör den noblare skönhetsformen.»
»Nå nå, min lilla vän, jag har ju icke påstått att
hon är någon skönhet. Nog ser jag att vår Magda är
vackrare än hon, men det hindrar ju icke att hon kan
få se rätt bra ut derjemte?»
»Visst icke! Och det må hon så mycket hellre, som
det bör förmildra hennes afund mot Magda.»
»Skulle Gerda hysa afund mot Magda? Nej, Louise lilla,
då misskänner du henne ganska mycket. Sådana känslor
äro alldeles främmande för henne. Hon är på hjertats
och karakterens vägnar en förträfflig flicka.»
»Bevars för att tvifla derpå! Hon är ett litet under
af fullkomlighet och någon jemförelse med henne kan,
ty värr, mina arma barn icke uthärda, men så höjd
öfver mensklig svaghet är dock ingen nittonårig
flicka, att hon icke skulle afundas den som är
vackrare än hon eller med likgiltighet betrakta ett
sådant företräde.»
»Så du talar! Jag skulle önska att du kände henne
bättre!» sade kammarherren med en nedstämd ton.
»Det är just hvad jag önskar, beträffande dig, men
aldrig skall jag göra något för att befrämja det,
utan endast fortfarande söka ställa hennes hem, under
hennes vistande der, på en fot som öfverensstämmer
med hennes idéer och bidrager till hennes trefnad»,
sade kammarherrinnan med en ton af sötma, som dock
skorrade af en underliggande skärpa.
»Hm, hm! Jag fruktar verkligen att hon för länge
stannat hos syster Margin.»
»Och hvems är felet? Har du någonsin med allvar
påyrkat hennes återkomst?»
»Nej, min vän, för din skull. ... Då du icke gjort
det så ...»
»Ja så, det är jag som skulle hafva gjort det? Det
är dock något stränga pretentioner, tillåt mig säga
det! Jag undrar just hvad Margin skulle sagt om jag
velat beröfva henne sin älskling, sin förtjusning,
hvars kärlek hon så förstått tilldraga
sig, att intet finnes öfrigt för oss – – åtminstone
ej för mig,
ty till min bedröfvelse vet jag nog att i Gerdas
hjerta finnes ganska ringa rum för mig.»
»Det tycks, min själ, som du vore jaloux om Gerdas
kärlek», skrattade kammarherren förnöjsamt.
»Det bevisar åtminstone att jag hyser känslor för
henne, på hvilka du stundom tyckts hafva tviflat.»
»Aldrig har jag, min dyraste vän, tviflat på din
kärlek för Gerda, om jag än någon gång trott mig finna
att du icke rätt förstått henne, hvari det väl icke
är något ondt? Men låtom oss hoppas att detta skall
reda sig och att hon nu som äldre och klokare, skall
lyckas vinna både sin mors och sina systrars kärlek.»
Kammarherrinnan hade den försigtigheten att med en
tvetydig tystnad besvara denna goda önskan, hvarpå
hon efter en
stund lemnade sin plats, för att, som hon sade,
se till hvad flickorna togo sig före.
Den omtalade ingeniören var en ung man, som med ett
fördelaktigt yttre förenade ett tänkande lynne samt
en ädel och rättsinnad karakter. Ehuru han endast
fragmentariskt kunnat uppfånga det anförda samtalet,
vann han dock deraf ytterligare bekräftelse på att
Gerdas förhållanden inom sitt hem och till sina
närmaste icke voro de lyckligaste eller bästa. Ju
mera obestämda och invecklade han fann dem och ju
mindre han kunde söka anledningarne inför öppen dag,
ju lifligare kände han sitt intresse vara att komma
dem på spåren. Öfvertygad att mycken öfverdrift låg
i de beskrifningar man gjort om Gerda, föresatte han
sig att ikläda sig rolen af en sträng och opartisk
observator.
Första aftonen tilltalade han icke Gerda utan höll
sig tyst och tillbakadragen från fruntimrens krets,
språkande endast med kammarherren om sina arbeten, men
med ögon och öron ständigt öppna för hvad som gjordes
och sades för och af henne. Agnes blef icke synlig
förr än vid tétimmen, hvarintill kammarherrinnan
och Magda sällskapat med Gerda under smekningar,
smicker och ömhetsbetygelser, hvilka alla hon
mottagit med kall tacksamhet och tvungen vänlighet,
och hvarunder Ernst mer än en gång ställt den frågan
till allmakten: om en så kall och känslolös själ,
som hon visade, kunde gifva ett uttryck af så mycken
mildhet och lifaktighet åt ett ansigte, som hennes i
vissa ögonblick visade. Vid Agnes’ inträde satte man
sig till tébordet, då kammarherrinnan frågade henne
hvar hon varit?
»I trädgården, i jordgubbslanden. Nu börja
jordgubbarne blifva ganska mogna.»
»Och du tänkte icke på att plocka några till syster
Gerda?»
»Nej, dem jag plockade åt jag upp sjelf. Hade
mamma velat Gerda skulle hafva några, hade väl
trädgårdsmästaren fått befallning derom.»
Kammarherrinnan gaf Agnes ett par varnande ögon och
sade: »Jag nästan blyges inför syster Gerda, att du
är fjorton år och förstår så litet att välja dina
ord och afpassa dina uttryck. Men jag skall säga
dig, lilla Gerda, att det är mamsell Wennströms,
den afflyttade guvernanten, fel, ty hon hade Agnes
till sin ögonsten och nändes aldrig rätta henne,
och derför har hon fått sina små egenheter, som vi
väl skola göra henne af med med tiden.»
»Hur kan mamma säga att jag var mamsell Wennströms
ögonsten och att hon aldrig nändes rätta mig? Gjorde
hon annat än gnatade på mig från morgon till qväll,
den styggan? Aldrig kunde jag göra något till
pass. ... Aj, Gerda, der fick du gräddsnäckan
i knäet på dig! Men det rådde jag icke för, ty du
skulle tagit emot innan jag råkade släppa henne.
Nu blef det uppståndelse. Kammarherrinnan ringde på
kammarjungfrun; Magda stred emot utbrottet af ett
gapskratt; kammarherren tog sig friheten att lexa
upp fröken Agnes och denna att käbblande försvara
sig under påstående att: »Pappa skall alltid skylla
allt ondt som sker på mig. Men felet var Gerdas, ty
hon hade kunnat taga emot, så hade ingenting händt
henne.»
»Söta, lilla pappa», sade kammarherrinnan och
klippte med ögonen till Agnes, »försvåra icke saken
för den stackars flickan, som är nog bekymrad ändå för
den olycka hon vållat, och, derom är jag säker,
i själ och hjerta önskar att syster Gerda icke måtte
vara henne gramse, eller hur min lilla olycksfågel.»
Och med dessa ord gaf hon Agnes med en obemärkt
knuff i ryggen en anmaning att vända sig emot
Gerda.
Innan frukten deraf hunnit visa sig vände sig denna
sednare, som hittills helt lugnt och stilla
sökt afbörda sig den oväntade beskänkningen,
mot Agnes och sade i det hon vänligt fattade
hennes hand: »Hvad som skett mig är af ringa
betydenhet och deri hade du säkert icke med vett
och vilja någon del, men att bemöta pappa som
du gjort, det är icke snällt af dig, Agnes lilla!
Ett sådant språk för icke en god dotter till en far,
sådan som pappa.»
»Se så, skall också du nu mästra och mönstra mig?!
Gud vet hur jag skall bete mig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
