Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Petter Hernqvist och hans verk. Utkast af Claës Joh. Ljungström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
än de i djurläkarekonsten underbyggde, att sköta
Stockholms veterinärinrättning, skickades »Gubben»
åter till Skara; - den utkramade citronen, hvars
saft varit så helsosam, ehuru han ibland smakade
sur för dem, som syran tarfvade, kastades bort ifrån
Stockholm. Under hans sednaste år i Stockholm hade man
redan börjat planera att få Stöckholmsinrättningen
monopoliserad, och i det 1855 för Skarainrättningen
gifna reglementet hade man insmugit, att denna
skulle vara till »för bildande af hofslagare för
landsortens behof», hvarigenom också Norling, som i 50
års tid varit chef för veterinärväsendet i Sverige,
placerad i Skara, betogs rättighet att utexaminera
legitimerade veterinärer. Detta allt, jemte åren,
bröt den starkes kraft; ett lif fullt af chagrin
lefde han i Skara till den 20 September 1858, då den
kraftige anden lemnade de f or slitna verktygen,
hvilka dock äfven under sednare åren gjorde gagn,
ty å veterinärinrättningen i Skara gjordes så mycket
som möjligt med de ringa tillgångarne, hvilka från
1808 till 1859 voro från statens sida endast ett,
år 1822 lemnadt anslag på 7,833 rdr 16 sk. banko.
Eft§r Norlings död blef hans lärjunge och adjunkt,
en i öfrigt genom resor och studier utbildad man,
N. E. Forssell hans efterträdare samt upprätthållare
af Hernqvists verk. Hans första arbete härvid var
att sätta inrättningens yttre i det skick, behofvet
påkallade. Den har derigenom erhållit ett behagligt,
till och med prydligt utseende. Med 19,000 rdr, som
på Kongl. Majestäts proposition ständerna beviljade,
uppfördes åren 1861 och 1862 ett ypperligt och
till den yttre konstruktionen särdeles vackert
sjukstall af 180X35X16 fot, hvarförutan andra
åbyggnader iståndsattes, planteringar verkställdes,
o. s. v. Ett litet, genom Forssells oförtrutenhet
utverkadt anslag af 2,100 rdr, sedan 1861 ökadt till
4,100 rdr till aflöning åt lärare och till stipendier
åt elever, visserligen varande högst otillräckligt,
gör dock, att lärarekraft kunnat utvecklas, om än
undervisningsmaterialier i vissa delar måst saknas
eller varit otillräckliga. Inrättningen äger likväl
ett godt museum af anatomiska, patologiska med flera
prepa-rater samt samlingar af kirurgiska instrumenter,
äfvensom ett kemiskt laboratorium med dithörande
kemiska och farmaceu-tiska instrumenter och apparater,
hvarjemte inrättningen har en botanisk trädgård,
icke den gamla af Hernqvist, utan en ny af Forssell
anlagd samt ett bibliotek grundadt af Hernqvist, nu
innehållande den betydliga samlingen af öfver 2000
(två tusen) väl konditionerade volymer, utom en mängd
manuskripter.
Frågar nu någon af mina ärade läsare - läsarinnor af
detta mitt lilla prosaiska opus vågar jag väl icke
hoppas - frågar man: hvad nytta gör Petter Hernqvists
verk?
Då svaras: vid veterinärinrättningen, som han grundat
undervisas af fyra lärare årligen omkring 20 unga
män, som sedan utgå att predika hälsans evangelium
för »våra stumma bröder»; - der vårdas och botas
en mängd af sjuka kreatur från hästen till hunden,
från dragoxen till kaninen, till och med befjädrade
varelser; – der uppvisas till erhållande af råd
för deras behandling och botande af deras åkommor
hundratals djur; antalet af dessa, som antingen
qvarstannat för behandling eller blott gjort besök,
var år 1847, då Forssell började sin verksamhet,
summa 429, år 1859 861 och år 1865 1,374, hvilket
antal således ökats, på samma gång tilloppet af
sökande till elevplats - förlåt sammanblandandet
af »menniskor och andra kreatur»! - varit så sort,
att blott -| af de sökandes antal kunnat emottagas.
Men det är icke den nyttan, som en ^veterinärmrättning
gör på sin lokal, som är den hufvudsakligaste,
ty den är allt för begränsad, utan den egentliga
nyttan ligger deri, att unga män med vetenskaplig
underbyggnad i konsten att vårda jordbrukarens
dyrbaraste skatter, hans husdjur, utgå från en sådan
inrättning, spridas hit och dit inom fäderneslandet,
verkande, gagnande. Ju större vigt vi tillägga
jordbruket, ju större måste vi ock tillägga
kreatursskötseln och ju större blir nödvändigheten
af att landet har tillräckligt antal djurläkare med
insigt och kunskap att vårda de friska och bota de
sjuka djuren.
Det var detta, som den klarsynte Petter Hernqvist såg,
den skarpsinnige Norling af honom lärt finna, hvarje
omtänksam man, som har fosterlandskärlek, fattar.
Dagens lösen synes från ett visst håll vara,
att Hernqvists verk, för så vidt detta rymmes i
Skara veterinärinrättning, skall grafläggas. Man
vill utexaminera djurläkare endast från
Stockholm. Annorlunda torde det dock blifva, ty landet
be-hafver fullväl sina bägge veterinärinrättningar
lika fullständiga. Enligt de uppgjorda förslagen,
att så må blifva, kräfver Skara för byggnader,
hvartill förträffliga ritningar äro färdiga,
aflöningar, o. s. v. för en gång 18,591 rdr och
årligen 10,415 rdr, hvarigenom alla ändamål med dess
inrättning vinnas, jemväl med fästadt afseende på de
fordringar, som 90 års erfarenhet och utbildning af
veterinärväsendet i Sverige angifvit, - då Stockholm
kräfver för en gång 500,000 rdr och årligen 56,000
rdr. Skilnaden af behofvet ligger till god del deri,
att Skara äger Hernqvistska stiftelsen 90,600 rdr,
hvilka likväl, om Skara veterinärinrättning »lades i
skrin», tvärtemot den ädle testators yttersta vilja,
ginge åter till privata personer.
Men polemiserande är icke min mening med denna
uppsats; och jag vill icke skicka skärande missljud
i öronen på någon, - icke ens på dem, som tro
sig vara visare, än både Hernqvist och Norling,
ehuru jag icke är älskare af att se stora mäns
verk undangräfvas af småsinnets mullvadstassar,
i ogerna hörer ugglan mästra örnens långsynthet. j
Veterinärundervisningsverken äro - det inses allt
mera -
l af oberäkneligt värde för landet, och vi må
skatta oss lyck-j lige att äga tvenne sådana,
som i ädel täflan med hvarandra kunna hinna till
allt större fullkomlighet, och som äro för-lagde,
det ena i hufvudstaden, det andra så godt som midt i
Sveriges södra hälft, hvilken hälft är den mest odlade
och i afseende på ladugårdsskötsel och jordbruk den
rikaste. Det torde icke böra kallas en för djerf bild,
om man förliknar dem vid tvenne studerande, som fortgå
på sin utbildningsbana, men som också äro i behof
af att, sedan föräldrarne äro döda, efter att hafva
för dem gjort, hvad de kunnat, bekomma understöd,
med samma och lika kärlek för båda, af målsmannen.
Denna målsman är Staten.
Veterinärvetenskapens och veterinär inrättningarnes
fader i Sverige är Peter Hernqvist.
Han gjorde för det barn, som föddes under hans
lifstid, allt hvad han kunde, och han kunde icke
litet, såsom redan är visadt. Med arbetsamhet och
försakelse samlade han penningar. Hans klädsel var
enkel, hans bord tarfligt. Sådant fordrade han ock hos
andra. Ett par anekdoter, meddelade af Sagohäfdernas
författare, må vittna härom. - En klockareson från
Jung visade sig som gymnasist vid föreläsningen med en
urkedja på sina korta skinnbyxor och i kedjan hängde
en så kallad ormskalle och en messingsurnyckel. Detta
kunde Hernqvist icke lida. En morgon klockan 6, då
naturalhistorien lästes på gymnasium, uppkallades
Ljunggren att svara: »Ljunggren! kan J säga mig, hvar
åsnorna äro komna ifrån?» En kamrat, Bidderbjelke,
hviskade honom i örat, och Ljunggren, bugande sig,
svarade, enligt h viskningen: »Från Härlunda, herr
professor!» Professorn, som var född i Härlunda,
löste på ett eftertryckligt sätt både gåtan och
urkedjan. - En adjunkt i stiftet reste in att hos
konsistoriales begära annan plats, emedan kosthållet,
der han var, var klent. Hernqvist bjöd honom till
middag hos sig. Middagen var ingalunda ka-lasartad,
men födde sin man. Efter måltiden sade Hernqvist:
»Så äta lektorerna i Skara.» Adjunkten fattade
meningen, reste hem och förblef lugn på sin plats. -
Folket, som, fullt af öfvertro och vidskepelse, icke
ktinde fatta, att det var arbete och sparsamhet,
som gåfvo Hernqvist penningar, ansåg honom som en
trollkarl, utom det att han i dess ögon gällde som
en ogudaktig menniska, emedan i hans anatomisalar
äfven dissekerades menniskolik, när sådane kunde
öfverkommas, hvilket man påstod skedde derigenom, att
dessa stulos ur grafvarne af hans elever, hvilka fingo
binamnet »drösar» af gymnasisterna, som ansågo sig
vara förnämligare herrar än dessa, tills Norling blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
