Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Studier vid vägen. Aktningsvärda och icke aktningsvärdasamhälssmedlemmar
- Strödda minnen af resor till lands och sjös, af Elias Sehlstedt, med teckningar af C. S. Hallbeck. (Forts. från sid 173.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på patronens näsa», och kunde inte afhålla sig
från att peka på henne, för att öfvertyga sig om
»vår Herre verkligen kunnat skapa en sådan tingest»,
eller om den icke var konstgjord. Hade han inte haft
den »f–de finkelurian i hufvud-knoppen», hade han
aldrig burit sig så näsvist åt. Kamraterna, som voro
kallade till vittnen, intygade sanningen af hvad han
sade och tillade: att han var den »beskedligaste
karl i verlden, fast emellanåt litet lustig», och
lätt retad, då han fått »några supar».
Han dömdes för fylleri, gatufredsbrott och våldsamhet
mot polisen till lagliga böter, eller, i händelse af
bristande medel till deras erläggande, till 28 dygns
fängelse vid vatten och bröd. Skadeersättning för den
sönderbrutna käppen blef han dessutom ålagd erlägga
med 5 rdr rmt, hvilken summa patronen hade den
aktningsvärda uppoffringen att afstå till förmån för
stadens (750) fattiga.
Erikson undergick sitt straff. Hustrun fann sig
nödsakad under tiden att bära hans söndagskläder till
pantlåneinrättningen och taga barnen från skolan,
för att skicka dem kring staden med tiggarpåsen i
hand. Patronen var ganska förnöjd i sitt sinne, att
hafva befordrat en »kanalje» till sin väl förtjenta
lön, tillämpande den gamla satsen: »Sådant läder skall
sådan smörja ha.» För kort tid sedan skänkte han ett
orgelverk till socknens kyrka, samt ett skjutgevär
till skarpskyttekåren, och är i alla tidningar
prisad som en af de aktningsvärda i landet och en
efterfoljans värd föresyn i alla patriotiska dygder.
(Forts.)
*
<b>Strödda minnen af resor till lands och sjös,</i>
af Elias Sehlstedt, med teckningar af C. S. Hallbeck.
(Forts, från sid. 173.)
en dags hvila hos min hederlige Zachseus, hvilken på
aftonen skjutsade mig till närmaste gästgifvaregård,
der jag stannade öfver natten, satt jag åter på
den dammiga landsvägen och betraktade den herrliga
naturen, som är outtömlig på lyckade framställningar,
under det Brunte med inöf-vadt gästgifvarlunk
framskaffade det hjulbenta åkdon, hvarpå jag
krånglat mig upp och lyckats intaga enÄganska upphöjd
plats. Lynnet var muntert, och cigarren understödde
den angenäma sinnesstämningen. »Den, som icke röker»,
säger Bulwer, »har antingen aldrig haft någon djup
sorg, eller också nekat sig den ljufvaste tröst,
näst den, som kommer från himmelen.» Sångmö, låt oss
sjunga en stump!
Se huru skyn sig målar
Och skogens rund!
Det solen är, som strålar
Med gull i mund.
Hon pannan redan pussat
På bergets topp,
Och blommorna, som sussat,
Hon purrat opp.
Och lilla bäcken kilar Sin brant utför. Och med en
brådska ilar Hvar gärdsgårdsstör. God morgon! gamla
kråka! Hvad hörs för nytt? Tror du, att du får åka
Med mig ? Jo pytt!
Det der kan jag bedyra
Är herrgål’ns torp,
Der torparn är en myra,
Men herrn en korp.
Det kan jag se på vallen,
Som står så sur,
Och stugan, som, förfallen,
Har rutor ur.
En snorvarg står och grinar
Med sol’n i strid.
Och ned en gris sig svinar
I dyn bredvid.
En tupp förnämt sig vräker,
Och på en stock
Figur’n, som står och bräker,
Är torparns bock.
Och glada toner nyper
En trast så rask.
Och fram i solen kryper
Harkrank och mask.
Att sola sig i glansen
Tillhör allt kryp. -
Nu Brunte gaf med svansen
En broms ett nyp.
Förtjust naturens under
Jag ser och hör:
Hur solen berg och lunder
Med guld beströr;
Hur vestanvinden läspar
I björk och ask -
Min körsven bara gäspar
Och hör ej fnask!
Nu lyckan så har fogat,
I allsköns ro,
Att vi oss fram ha knogat
Till Ensta: ptrro!
Tänk hvad oss nu skall smaka
En frukost-bit,
Sen vi så här fått skaka
Två mil en suite.
Magen har sina oafvisliga kraf. Redan den
»mångpröf-! vade» Odyssevs kände det, då han från den
»illberådda» Ka-| lypso kom drifvande till Phäakernas
land och, som Homerus J sjunger, enligt akademie
docenten Johansson tolkning:
uTy skamlösare något ej fins än
den pockande magen, Hvilken med tvång om sina behof
påminner oss alla, Äfven den mest nödställde och mest
hemsökte af sorgen."
i Det var vid samma
landningstillfälle som den olycklige
Odyssevs klagade, enligt samma uttolkare:
1 "- - - - mig bränningen
j nära
förderfva!,
j Hvilken mot väldiga klippan
mig slog
på ett Mskeligt ställe."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:25:34 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1868/0215.html
