Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sångerskan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag, att det var lika mycket i den, som i hennes
person, man förälskade sig.»
»Förälska sig i Mathildas sång», utropade
Jägerström. »Det är väl icke händelsevis i den,
du är kär?»
»Jag tror det nästan», svarade Arvid sorgset. »Allt
godt inom mig väckes till lif vid ljudet af dessa
toner. Jag älskar denna starka och mjuka stämma af
hela mitt hjerta.» Åter suckade han.
Oscar trummade med otålighet på bordet och Arvid
återtog efter några minuters förlopp:
»Jag önskade tala med dig om detta bref.»
Arvid räckte honom Mathildas skrifvelse. Han sade nu,
att han ångrade det sätt, hvarpå han yttrat sig om den
unga flickan och erkände, att hans sårade egenkärlek
förledt honom dertill. Arvid talade bra, och slutet
blef en försoning mellan honom och vännen.
Om några dagar skulle Arvid besöka kaptenen, och
Jägerström lofvade att genast skrifva till Mathilda
och bedja om tillgift för sin öfverilning.
*
Ett par dagar förflöto. Arvid hade rest åt landet
till en slägting. Han var i behof af att lefva skild
från så väl vännen som den älskade.
På tredje dagen återkom han likväl och begaf sig då
upp till kaptenen.
Det var vid den vanliga brädspelstiden.
Mathilda kom och öppnade.
Den unga flickan rodnade och Arvid bleknade, men
hämtade sig likväl snart, så att han kunde fråga
efter kaptenen.
»Min far är inne i sina rum», svarade Mathilda något
kallt och steg åt sidan.
Arvid ämnade passera. Han hejdade sig dock och sade
med upprörd röst:
»Hvad jag förmår verka för er lycka, skall jag äfven
göra, glad, om jag derigenom kan försona, hvad jag
brutit emot er.»
Han gaf henne icke tid att svara, utan skyndade in
till kaptenen, som blef mycket glad, då han flck se
sin gunstling.
De började sitt parti bräde. När detta var slutadt
och kaptenen som segrare gått ur striden, förklarade
Arvid, att han »önskade rådgöra med farbror».
Den unge mannen berättade sin kärlekshistoria, likväl
på ett sätt, att kaptenen icke skulle kunna tillämpa
den på sin dotter.
»F-n så dumt, min bror, att du skulle gå och förälska
dig», yttrade kaptenen. »Jag hade eljest mina tankar
på dig,
som min blifvande måg. I mina ögon har det också
sett ut, som du sjelf gått med dylika tankar. Men
hvad vill du nu, jag skall råda dig till?»
»Huru jag bör handla. Föräldrarne äro på min sida,
men flickan föredrager min kamrat.»
»Hvem i h-e bryr sig om en flickas nycker! Du gifter
dig med tösen, och om några månader är hon dig af själ
och hjerta tillgifven. Hon har då glömt sin käresta.»
»Men derigenom gör jag min vän olycklig.»
»I spel och kärlek gifves icke några vänner. Nej,
der är hvar och en sig sjelf närmast. Jag hade också
en vän, och han bevisade sanningen deraf, genom att
gifta sig med den jag höll kär, men det förlät jag
honom aldrig.»
»Aldrig! Det var mycket och låter endast förklara sig,
om farbror hade varit älskad och för hans skull blef
öfvergifven.»
»Alldeles icke! Jägerström var älskad, redan när
jag lärde känna henne. Detta förändrar likväl
ingenting, ty han beröfvade mig min lycka, och det
var nedrigt gjort. Icke nog härmed, d-n har velat
det så väl, att Jägerströms son, en lång lymmel
till notarie, råkat blifva bekant med min flicka,
och det så, att hon är galen i den göken. Det der
inträffade för tre
år tillbaka, då jag var ute och reste. Mathilda
vistades hos min bror i Upsala, men se förr skall
f-n taga mig, än...»
»...Tillåt att jag afbryter», inföll Arvid. »Jag
fick just nu klart för mig, huru jag bör handla. Min
älskades föräldrar vilja icke föreningen mellan henne
och min vän, om jag skulle blifva hans målsman hos
dem.»
»Har du förlorat förståndet?» skrek kaptenen och
tog sig ett godt stycke tobak. »Skulle du blifva din
rivals förespråkare?»
»Ja, hvarför icke, om jag derigenom kan bereda de
älskandes lycka? Jag hoppas derigenom vinna mera
tillfredsställelse, än om jag gifter mig med flickan.
I det förra fallet
bereder jag tvenne menniskors lycka, i det sednare
blifva vi alla olyckliga.»
Arvid gjorde en kort skildring af huru lumpet det
vore af honom att fatta agg till den, som förstått att
göra sig älskad, derför att han sjelf misslyckats.
»Hvad millioner d-r är meningen med den der predikan,
är det din afsigt att...»
«...visa huru orätt farbror haft i sin ovilja emot
major Jägerströms sons kärlek till fröken Mathilda.»
Kaptenen reste sig, slog handen i bordet, för att
på detta uttrycksfulla sätt afbryta Arvid, men den
önskade verkan uteblef och Arvid fortfor oförskräckt:
 |
| Kinesisk tjuftransport. (Se sid. 270.) |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:25:34 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1868/0272.html
