- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band VII, årgång 1868 /
352

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allmännyttigt. - Logogryf. - Charader. - Upplösning.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

desto oangenämare framträder. Bättre är det att
emellanåt tugga en bränd kaffeböna. Kommer den elaka
lukten från en ihålig tand, så är det ändamålsenligt
att sammanrulla läskpapper och dermed rengöra den
samma. Är det från magen, som den obehagliga lukten
härstammar, så kan man emellanåt intaga en knifsudd
pulveriseradt träkol, hvilket brukar visa goda
resultater. - I England säljes såsom botemedel mot
detta onda ett flytande ämne, som icke är någonting
annat än flytande chlornatron. Man tager häraf
10 å 12 droppar till ett glas vatten, hvarmed man
sköljer munnen. Detta skall hafva en ganska gynnsam
verkan. Åtminstone är medlet allmänt i bruk. Äfven
gurgling med koksaltlösning förtjenar rekommenderas.
-

Logogryf.

däld

fågelbur med blommor i

Mitt vackra hela är,

Men fågeln går och kommer fri, Ej lucka buren bär; Och
ej i fönster är den ställd, Fast någon gång bredvid,
Men helst vid väg, vid brant och Den bjuder sångarn
frid. Och sjelfva näktergalen der Sin lyra gerna slår,
Och längtan lilla rosen tär, Der lyssnande hon står;
Och buren höljes, som man vet, Med blomduk våren om,
Men sången tystnar ej för det (Ej derför duken kom);
Den ljuder rent, den ljuder klart Med slag och
suck och drill, Och ungmöns hjerta underbart Och
rördt slår takt dertill. Den lilla buren är ett bo,
Så skärt, så ljuft och tryggt, Att kärlek der och
sång och tro För alltid tycks ha byggt; Men hösten
kommer, stormen gnyr, Hvar blomma ryckes bort Och
sångarn tystnar rädd och flyr, Hans fröjd var skön,
men kort. Och tro och kärlek ock fly ut, Och öde boet
står; Dock slår det väl ånyo ut I blommor nästa vår.

Mitt hela innebär ett tal,

Som kommit vidt i rop:

Sju är det. Gören nu ert val,

Se’n först j blandat hop:

Ett gudanamn, som ger respekt

Och som har malmens klang;

En stad af våra, läget täckt,

Men underordnad rang;

En högväxt väktare, som bär


Sin panna stolt mot skyn;

En sjukdom, som på hjertat tär

Och som förvandlar hyn;

Hvad bördan ofta lätta kan

- Förstås, om anbragt rätt;

Hvad aldrig prydde än sin man,

Placeradt än så nätt;

Ett fat af enkel konstruktion

Och aldrig satt på bord;

Hvad icke hon benämnas kan,

Yår goda moder jord;

Det, hvartill hvarje resenär

Styr kosan, hur han far;

En cirkelform, som hvarje kär

På läpp och hjerta har;

Ett säkert sätt att komma fram

På svekets konterfej;

Hvad ägde breda en madam,

Som aldrig snörde sej;

Ett ord, just synonymt med grund;

En känslans anförvandt,

Som lemnar själen mera sund,

Än filosofen Kant;

Hvad barnen bäst sig kunna dock

Med sitt naiva sätt;

Hvad ofta blir den skönas lock

För älskarn, tjusad lätt;

Hvad sig till pund förhåller visst,

Som myggan till en gås;

Hvad, med ett ej framför, är brist,

Då godt det rör, förstås;

Hvad än med kors sin väg drar fram

Och än på bara ben,

Och, uttryckt, blir sig sjelf bakfram

Och så ett ord allén;

Ett likextrakt, som skänker lif

Åt mången smärtans son;

En efterföljare till kif

Med knif ej långt ifrån.

Och nu jag gett, hvad jag förmår -

Mitt samvete är lugnt -

Väl den i rattan tid förstår,

Att vackert sätta punkt.

Lea.
-

Charader.

9.

Mitt andra, från det minsta till det största, Ju
ovilkorligt måste ha mitt första. Mitt hela mången
slägtled innebär; Men omvändt det ju blott mitt första
är.

10.

Mitt första susar, ack, så mildt I vårens första
dagar,
Men kan ock ryta, hu, så vildt,
När hösten sorgligt klagar.
Väl, om du rätt mitt andra gör
På lyckans tärningsskifva!
Mitt andra kan ock, som sig bör,
Oss läckra frukter gifva.
Det mången men’ska fins, som tror
Och att den satsen ej kan fela -
Att hennes öde mest beror
Utaf mitt hela.
-


Upplösning af Rebus i föreg. häfte, sid, 320:
Han dukar under för öfvermakten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:25:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1868/0356.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free