Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt bildergalleri. Carl Michael Bellman (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
kära buxboms-oboe kunde förtjena. Nu hade han gått
barfotad öfver hundrade mil, när har ändtligen
vid framkomsten af kyrkorådet i Trosa antogs att på
stora högtidsdagar stöta i basun på kyrktornet. Denna
oförmodade lyckans skymning eller vålnad förvärfvade
honom ovänner, både hemliga och uppenbara, af
hvilka en surmulen tvär-vigge och organist med
lefverbrun rock, spikigt hår, läderkarpus, med
skinnbyxor och blå regarns-damaskor, utmärkte sig
vara hans ifrigaste belackare och spetsfundigaste
förföljare af alla de yppersta bönhasar i den
moderna fiolspelningen. Striden utbrast i Stockholm
vid något tillfälle, men bilades slutligen på
källaren Hamburg vid några glas portugis-vin, och
en och annan smörgås med kall fågel. Efter så fatta
omständigheter fann Bergen sig befogad att på någon
tid idka tapetmåleriet, då fiolen sattes å sido,
liksom oboen och basunen, tills, mindre gynnad i detta
handtverket, han å nyo prydde sin hand med den gåfva,
Apollo honom från barndomen till-
för han ock på slutet af sin lefnad merendels
promenerade utan skjorta, om inte vid något
högtidligt tillfälle, som nyårsdagen, fettisdagen,
någon namnsdag på något näringsställe och så vidare,
då han stundom plägade fastklistra utklippt postpapper
vid uppslagen som manschetter och enahanda till krås
i barmen. Oförnekligen på sin tid en stor kännare af
likörer och ypperlig afnämare, liksom ingen heller
efter honom lärer framstiga på verldsteatern, som
med den grace, oaktadt ett tungt hufvud och förstörda
lungor, förmår utholka så oerhörda ihåliga dissonanser
och förvillande toner. - Afled på näringsstället Hvita
Hästen vid Zinkens dam i början af år 1773 . . . gift
med Maja Löfberg, grälmakar Löfbergs enda dotter,
vid Danto-boinmen . . ."
Till sist må här nämnas Jer g en Puckel, tysk till
börden, gesäll och af skalden framställd såsom den
sirlige sprätten.
Bellmans byst å Kongl. Djurgården vid Stockholm.
erkänt och sånggudinnorna förnekat. Det var just vid
invigningen af den bacchanaliska festen år 1767 som
hans hjessa lutades att mottaga kransen . . . Till
valspråk antogos på flaskan dessa poetens ord:
. Veniant mille Sicut illel (Må tusen komma så
som denna!)
Han egde, hvad man kallar ett vattenaktigt utseende,
något under-sätsig, med röda ögon och svafvelgult
hår samt med en bjert rodnad öfver halfva pannan,
som med starkare drag och likasom i utslagna perlor
omringade mellersta delen af näsan under ett eldrödt
sken af sjelfva nästippen. Den lärde Sjöbecker har
om honom fällt denna utlåtelse, som fordom Smitten
öfver Alexander Magnus, att han var mer, än som han
syntes. För öfrigt hatare af all fåfäng prakt, hvar-
Hatten, merendels prydd med stråperlor, är Jergens
attribut, liksom nattkappan är Christian Winmarks och
kräset fader Bergströms; än bär han den fläktande i
hand, än chapeau bas under armen; befinner den sig
på hufvudet, sitter den på sned eller, vid upprymda
tillfällen, bakfram. Han uppträder alltid »med ryggen
i hundra bugter», skrapande och bugande »som en
prins», kanske för att dölja puckeln. På baler är |
Jergen i sitt rätta esse; hans tunga löper snällt
och »talar fransyska och tyska». Då han är lifvad,
flödar plattyskan, hvilken pratsjuka ock ådrager honom
tillrättavisningar, såsom då han på krogen Wismar blef
utpiskad, emedan han med sitt oupphörliga pladdrande
och skrikande förvillade musiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
