Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sala grufva. K. T-n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ras, hvilka gjorde, att grufdriften under längre tid
låg så godt som helt och hållet nere, tilldess under
Carl IX:s och Gustaf II Adolfs tid från Tyskland
införskrefvos åtskilliga i bergsvetenskapen kunniga
personer och år 1622 ett nytt schakt blef upptaget,
som för dess ymniga malmtillgång erhöll namnet
Makalös. Men den gyllene tiden, om man får begagna ett
sådant uttryck för en silfvergrufva, återkom likväl
aldrig. Kort efter upptagandet af Makalös-schaktet
föll taket ned öfver Herr Stens-grufvan, och ifrån
den tiden har allt arbete i detta schakt upphört,
emedan tid efter annan stora klippstycken lossnat och
nedrasat från väggarne. Samma år, eller 1622, anlade
Gustaf Adolf staden Sala, en fjerdingsväg öster från
gruffältet, och dess nya inbyggare, de, som dittills
bott vid grufvan, fingo under fem år befrielse från
de utlagor, som i andra städer utgjordes, och hvilka
den tiden benämdes tullaccis,
bakugnspenningar, tomtören, boskapspenningar
o. s. v. Grufvan arbetades under denna tid ömsom
för kronans räkning och ömsom uppläts den mot
kontrakt till Sala bergslag. Carl XI, som i likhet
med de föregående konungarne, aldrig sparade på hvad
som kunde lända till grufvans bästa, uppehöll sig
ofta på dåvarande bergmästarebostället Wäsby och
besökte derunder grufvan. Den 13 Augusti 1687 for
Carl XI jemte dåvarande presidenten i bergskollegium
grefve Fabian Wrede i en tunna igenom hela grufvan
till det nedersta rummet, der, högtiden till ära, en
kunglig krona blef uthuggen i berget på det ställe,
der konungen hvilat. Men ej nog härmed. På den
tunna, i hvilken konungen for till underjorden,
graverades i messingsplåt en minnesskrift på vers,
af hvilken vi här citera de två sista raderna:
"Så har GUD Smordan sin på denna vägen skött,
Att Han sin fot ej har mot sten el’ klippa stött."
Medaljer slogos öfver denna vigtiga händelse både i
guld och silfver, och efterföljande verser blefvo
jemväl författade. På det att dessa, som, ehuru
äfven ämnade till inskription på tunnan, ej blefvo
ristade hvarken i messing eller sten, ej må för
efterverlden gå förlorade, inlägga vi dem i denna
vår lilla skildring af Sala grufva:
Den elfte konung CARL, en stor och väldig konung,
Som styr sitt trogna folk med mild och nådig hand,
Som med ett rättvist hägn drar omsorg om sitt land,
Han for på detta trä till jordens djupa våning.
Hans Majestät, som ej har låtit sig förtryta
Att fråga efter, hur en fattig bonde mår,
Han vill ock gerna se, hur sig en bergsman står,
Och huru de sitt bröd ur hårda berget bryta.
Förr skall det skarpa berg bli mjukt, förr vattnet hårdna,
Förr solen tröttna upp att mäta tider af,
Förr verldens stora kropp förfalla i sin graf,
Än vi sku glömma bort vår milde Kungs omvårdnad.
Af de många berättelser, man har om händelser, som i
fordna tider timat i Sala grufva och ännu fortlefva i
folksägnerna, vilja vi anföra följande tidigare, från
hertig Carl Philips tid. Hertigen kom en höst resande
med något följe och tog in hos en välmående bergsman,
kallad Bråstagubben, beryktad i hela trakten för sitt
goda öl. På bergsmannens enträgna begäran kommo de då
öfverens, att hertigen skulle stanna qvar tilldess,
såsom orden lydde, "hans gossar (hofmän och drabanter)
i källaren druckit ut en tunna", hvilken, då man
knackade på henne, gaf en ihålig klang ifrån sig,
såsom skulle hon snart vara tom. "De drucko i dagar,
de drucko i två", men tunnans innehåll tycktes
dock icke minskas. Slutligen kom man under fund
med bedrägeriet. Gubben hade nämligen en källare
bredvid den hvaruti tunnan låg, från hvilken en pipa
gick genom muren ur andra ständigt påfyllda tunnor,
hvarigenom ölet i den anlitade tunnan ständigt höll
sig vid samma höjd. Hertigen skrattade åt infallet
och sade: "Innan din tunna blir tömd, få vi se både
jul och påsk."
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
