Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska Jorsalafarare i fordna tider. G. H. M-n. - Island. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fält, särdeles sedan jag lärt, äta när jag får,
ligga, när jag kan och sofva, när tid och lägligt är;
dock skall Gud veta, hvad det kostar att marschera
dag från dag, hafva ingen commoditet så till
sägandes af husrum, och ändå sitta och meditera
eller skola nödvändigt bereda sig att predika i en
stor församling.» Den lysande segren vid Holofzin
blef vunnen den 4 Juli 1708. Eneman beskrifver
den och tillägger: »Jag var med och tackar Gud,
att jag oskadd fick se Guds nådes hand med oss öfver
fienderna, och första gången en så herrlig seger sjelf
se vinnas. Det skall ingen kunna tro, som icke sett,
huru det aflupit, att våra 5 sqvadroner à 500 man
skulle genom Guds nåd drifva 15,000 man utur sina
förskansningar och sedan förfölja. Ingen må tänka,
att ryssarne äro nu så oförfarne och oöfvade: alle
måste gifva dem det loford, att de burit sig väl
åt.» Mohilow finner Eneman vara »en ansenlig ort,
der handeln måtte florera, hvilket man kan se af dess
många bodar och hvalf, dermed stora torget är besatt,
men hvalfven allt under jorden uppfyllda med vackra
saker, såsom damaster m. m., ändock de förnämsta
handelsmännen hafva gjort sig osynliga och satt sina
personer i säkerhet.» Om tåget till Ukraine skrifver
vår predikant: »Vi hafve slitit rätt
ondt på vår marsch till Ukranien; dock måste man
bekänna: allt härintill hafver Herren hulpit oss.»
Han tillägger: »men när vi kommo in uti det öppna
kossackelandet, så öppnade sig der igen himmelens
fönster till öfverflöd på matvaror, och det icke
allenast, utan ock efter litet intågande kom
landsens herre, fältherren Johan Mazeppa, med alla
sina generaler och öfverstar och submitterade sig
för Hans Maj:t.» – »Mazeppa är en gammal vacker
herre», heter det, »som nu allt stadigt följer
hufvudqvarteret. Här äro städer af några tusen
borgare och byar af några tusen hus, deruti flere
regementer kunna ligga. En oxe säljes för 9 caroliner,
ett får för 12 copeker eller hvita neustycken, en
höna för 6 öre, en gås för 15 öre. Turkiska fikon
och russin, rätt sköna, funnos här i förstone,
samt Crimska nötter och vin.» Denna skildring af
Ukraine tyckes visa, att konung Carl kände landet
och visste att hans armé der kunde underhållas; men
i framställningen af ryska härens beskaffenhet låter
Eneman framskymta en viss hemlig fruktan för det
tillkommande. Brefvexlingen afbrytes nu på ett helt
år. Det nästa brefvet är dateradt i Constantinopel,
December 1709. »Så långt bort», skrifver han, »har
Gud nu behagat föra mig, fast genom eld och vatten,
dock utan att ett hår har blifvit rördt på mig. Att
berätta om våre travailler hinner hvarken tid eller
papper till, ej heller minne, emedan de mest varit
sådana, som jag hellre ville förglömma än förnya i
tankarna.» I det olyckliga slaget vid Pultava befann
sig Eneman i en afdelning, hvilken generalmajor Roos
kommenderade och hvilken under slaget formerade
en fyrkant. Denna blef kringränd af några tusen
ryssar, och striden blef allt skarpare. Slutligen
»visade sig en öppning», hvarigenom Eneman, »jemte
biskopen (Malmberg) och en hop andra vågade sig.»
De lyckades hinna fram till bagaget, med hvilket de
derefter följde. Eneman berättar om sjelfva slaget:
»Hvarthelst cavalleriet vände sig, gaf fienden sig
undan, men ändå kom allt i villervalla. – Jag hade
aldrig tillförene sett en sådan lamhet hos soldaterna,
som då. Det var intet qvickt hos dem. De voro lika
nöjde, antingen de lefde eller skulle till döden. Sant
var, att de voro utsläpade och utslitne af marscher,
bortdöde af frost och hunger eller sjukdom och voro
intet till 20,000 man öfrige.» Eneman följde konungen
till Turkiet. Der förordnade konungen honom till
förste ambassadpredikant
i Constantinopel. Han fick här mycket arbete
med att trösta och hjelpa ett stort antal
landsmän, krigsfångar, hvilka af ryssarne blifvit
sålda till slafvar i Turkiet. Under sin vistelse i
Constantinopel studerade Eneman flitigt turkiska,
arabiska och öfriga orientalspråken. Konungen
skickade emellertid några skickliga officerare att
undersöka och beskrifva de orientaliska länderna.
Eneman hade vistats halftannat år i Constantinopel,
då de trenne svenska officerarne dit ankommo,
hvilka skulle resa omkring och afrita de förnämsta
byggnader, minnesmärken och märkvärdigheter.
Officerarne inbjödo Eneman att medfölja, och han
var dertill villig, så snart han blott erhöll
konungens tillåtelse. Medan han väntade den,
afreste herrarne. Konung Carl befallde nu
Eneman, såsom en i österländska språken och
antiqviteterna bevandrad lärd, att göra samma
resa. Eneman afreste då öfver det gamla Troja
till Smyrna, der han dröjde ett par månader
och blef med välvilja och vänskap omfattad, i
synnerhet af engelska konsuln William Shepherd.
Derifrån for Eneman till Chio och vidare till Egypten,
till Alexandria och uppför Nilen till Kairo.
Från Kairo
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
