Svenska Familj-Journalen / Band IX, årgång 1870 / 132 (1869-1885) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Darrålen. - Ett fosterländskt Bildergalleri. XII. Nicodemus Tessin, d. y. Axel Krook.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skådespel, som ålarnes strid med hästarne framställde,
beskrifvas. Indianerna, försedda med ganska långa
säf och harpuner, placerade sig kring bassinen;
några uppstego i träden, hvars grenar sträckte sig
ut öfver vattenytan: genom ropen och de långa säfven
förhindrades hästarne att uppnå stranden. Ålarne,
förvirrade genom hästarnes buller, försvara sig
genom förnyade urladdningar af sina elektriska
batterier. En lång stund såg det ut, som skulle de
besegra hästarne och mulåsnorna, hvilka, bedöfvade
af de talrika och vålsamma elektriska slagen,
försvunno under vattnet; några hästar stegrade sig och
sprungo, trots indianernas motstånd, upp på stranden;
medtagna af trötthet och med lemmarne förlamade af de
häftiga elektriska slagen, kastade de sig på marken,
utsträckta efter hela sin längd. Jag skulle hafva
önskat, att en skicklig målare hade kunnat uppfatta
det moment, då scenen var som lifligast. Dessa
grupper af indianer, som omgåfvo bassinen; dessa
hästar, som, med uppresta manar och med förskräckelse
och smärta målad i blicken, vilja undfly den olycka,
som öfverrumplar dem; dessa gulaktiga och svartblåa
ålar, som, liknande stora vattenormar, simma vid
vattnets yta
och förfölja sin fiende: alla dessa föremål
framställde utan tvifvel ett det mest pittoreska ensemble.

Darrålfångst.

"På mindre än fem minuter hade redan tvenne
hästar drunknat. Ålen, som har öfver
fem fots längd, slingrar sig under buken på
hästen eller mulåsnan; derpå gör han efter hela
sina längd en urladdning i sitt elektriska
organ: han anfaller på samma gång hjertat,
inelfvorna och framför allt
samtliga buknerverna. Det bör derföre icke förvåna,
att den verkan, som fisken åstadkommer hos ett
stort fyrfotadjur, öfvergår den, som han utöfvar
på en menniska, hos hvilken han endast berör en
extremitet. Jag betviflar emellertid, att darrålen
omedelbart dödar hästarne; jag tror snarare,
att dessa, medtagne af de elektriska slagen,
falla i en djup domning. Beröfvade all känslighet
försvinna de under vattnet; de öfriga hästarne och
mulåsnorna springa öfver dem, och inom få minuter
måste de omkomma.

"Jag betviflade icke, att jag skulle få se störta
delen af mulåsnorna småningom drunkna; men indianerna
försäkrade oss, att fisket snart vore slutadt
och att det blott vore darrålarnes första anfall,
man behöfde frukta. Vare sig nu, att den galvaniska
elektriciteten hopar sig under hvilan, eller att det
elektriska organet upphör att utföra sina funktioner,
då det blifvit utslappadt genom en längre användning,
– ålarne syntes verkligen, efter en viss tids förlopp,
hafva urladdadt sina batterier. Deras muskelrörelse
var ännu lika liflig, men de hade icke mer kraft att
meddela synnerligen våldsamma slag.

"När striden hade varat en fjerdedels timme,
syntes mulåsnorna och hästarne mindre förskräckta:
de reste icke mer sina manar: ögonen uttryckte mindre
fruktan och fasa. Man såg inga mer falla baklänges;
och ålarne, simmande med halfva kroppen ofvan vattnet
och flyende för hästarne i stället att angripa dem,
nalkades sjelfvilligt stranden .... de grepos nu med
stor lätthet."

Ett fosterländskt Bildergalleri.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>