Svenska Familj-Journalen / Band IX, årgång 1870 / 133 (1869-1885) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt Bildergalleri. XII. Nicodemus Tessin, d. y. Axel Krook.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bättre, och i fredens örtagård slår konstens ädla
träd ut sina blommor.

Byggnadskonsten hade under medeltiden i vårt land
sitt nästan enda uttryck i några slott, kyrkor och
klosterbyggnader, och då Gustaf I besteg Sveriges
tron, bröt reformationens bildstormare äfven
vandaliskt ned mycket af hvad som fanns. Erik XIV,
hvars uppfostran varit tydligt riktad på konst och
vitterhet, fick för inre och yttre oroligheter ej tid
att sysselsätta sig med att i detta afseende pryda
sitt land. Först Johan III, som från sin vistelse i
England medfört smak för byggnadskonsten, började att
äfven här egna den någon uppmärksamhet. Men tyvärr
förunnade krigen icke hans efterföljare Carl IX och
Gustaf Adolf tid att följa sin föregångare, och först
sedan Sverige efter westfaliska freden åter fick under
Christina andas ut, började jemväl en knoppningstid
för byggnadskonsten. Genom byten i Tyskland hemförde
mången fältherre stora rikedomar, hvilka i synnerhet
nedlades i byggnader, hållna i den stil, som de lärt
sig att i utlandet värdera. Men eftersom i Sverige
byggnadskonsten dittills så att säga legat nere,
saknades der ock byggmästare, hvarför sådana
införskrefvos från utlandet – bland dessa Nicodemus Tessin,
d. ä., bördig från Tyskland, som blef kongl. arkitekt
och rådman i Stockholm.

Denne Tessin blef med sin
hustru, Maria Svan, fader till Nicodemus Tessin,
d. y., hvars eftermäle vi här skola i några
korta drag teckna och hvilken föddes i Nyköping år
1654, buren till dopet af den store Gustaf Adolfs
efterlemnade gemål Maria Eleonora. Redan som barn
visade den yngre Nicodemus, att han tagit arf efter
sin fader, genom lyckliga anlag för byggnadsteckning
och ritning. Han erhöll en god uppfostran, hvilken
äfven anlades
på att särskilt utveckla nämda anlag, dels i
Stockholm, dels vid Upsala akademi.

Redan på adertonde året kunde han företaga sin
utländska resa, då ett oeftergifligt vilkor för en
ung mans bildning. Denna resa ställdes naturligtvis
först till Italien, der han blef i tillfälle att odla
sin smak vid en klassisk forntids och renaissancens
herrliga konstverk. Under fyra år stannade han i Rom,
hvarest han tog en mängd ritningar af byggnader,
deras fasader och profiler, bildande en prydlig
samling, som ännu lärer finnas bland kongl. museets
samlingar. Från Rom begaf sig Tessin till Neapel,
Messina och Catania samt vidare till Malta, hvarifrån
han åter for till Neapel och reste från stad till
stad längs stranden, tills han åter uppnådde Rom,
hvarest han qvarstannade ännu någon tid, för att
ytterligare stadga sina kunskaper.

Nicodemus Tessin, d. y.

Han erhöll härunder fullmakt som hofarkitekt
och begaf sig, med denna på fickan, efter sex års
bortovaro, tillbaka till hemlandet, der han kunde i
Wexiö uppvakta sin unge konung, Carl XI, som då befann
sig i krig med Danmark. Han framlade sina ritningar
och desseiner för konungen, som med de samma blef
så nöjd, att han lät den unge arkitekten, för att
fullkomna sina studier, begifva sig till England och
Frankrike, i hvilket sednare land trädgårdskonsten
och vattenlednigskonsten, under Ludvig XIV, stigit
till en höjd, öfverträffande, enligt den tidens smak,
hvad Italien kunde hafva att i detta fall erbjuda.

Efter närmare fyra års bortovaro återkom Tessin
till Sverige, som nu slutat fred med Danmark och
just beredde sig till att högtidligt emottaga dess
konungahus’ dotter, prinsessan Ulrika Eleonora, som,
en ny Fridkulla, utsetts till den svenske konungens
brud. Tessins första embetsutöfning blef derföre
anordningarne för brudens högtidliga intåg i
Stockholm och kröning. Dessa anordningar behagade så
mycket, att Tessin blef, efter sin nyligen aflidne
fader, förordnad till kongl. slotts- och hofarkitekt,
hvarjemte Stockholms magistrat uppdrog åt honom
vården om hufvudstadens offentliga byggnader och
enkedrottning Hedvig Eleonora anställde honom
vid sitt hof, för lustslottens förbättrande och
prydande. Härunder uppgjorde han ritningarne till
Drottningholms, Ulriksdals och Strömsholms trädgårdar,
hvilket inbragte honom fullmakten som kammarherre
hos nämda drottning.

Då den gamla stenbyggnaden på Drottningholm uppbrunnit
år 1661, fick Nicodemus Tessin, d. ä., i uppdrag att
bygga det nu varande slottet. Han hade hunnit till
och med takbandet, då han dog 1681 och öfverlemnade
verkets fullbordan åt sonen,
som antagligen efter fadrens ritningar utförde den
stora prakttrappan och anlade trädgården. Dennas
ståtliga alléer och invecklade löfmurar, dammarne
och de springande vattnen, samt blomstermattornas
flammande mönster, än formade som namnchiffer,
än i fasoner, hvilka närmast erinra om dem på
indiska schalar, gjorde den samma till en af de
märkvärdigaste i norden. Här och der i löfgemaken
och på gräsmattorna uppställdes marmor- och
bronsverk, till stor del troféer från de utländska
krigen, hvilka förhöjde parkens utseende. Ännu i
dag utöfvar denna, traditionelt underhållen, ett
egendomligt intryck på den besökande. Vida mindre,
men nästan täckare, var den park, som Tessin anlade
vid Ulriksdal, med dess grotta, dess "mons Mariæ"
och Perseus-framställning, En annan skapelse af
Tessins hand var Kungsträdgården i Stockholm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>