Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Åsnan.
- Ett fosterländskt Bildergalleri. XVI. Carl Wilhelm Johan Wahlbom. Axel Krook.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till ordspråk blifven dumhet och halsstarrighet? För
den ståtlige, ofta gagnlöse engelska snabblöparen har
man ej nog bifallsyttringar; men för det anspråkslösa
djur, hvarom här är fråga, har man blott hugg och
slag. Huru ofta är icke
menniskan otacksam och nyckfull i sitt
handlingssätt! Ofta ser man henne, utan skäl och
till skada för hennes egna intressen, trampa under
sina fötter de billigaste fordringar af rättvisa och
sundt förnuft.
Ett fosterländskt Bildergalleri.
XVI.
Carl Wilhelm Johan Wahlbom.
En bruten ande, som länge sökte att i färgernas
harmoni, i skulpturens former återfinna enheten; men
drefs kring af växlande intryck, för att, då lyckans
sol slutligen började glimta fram öfver ett lif i
bekymrens skymning, angripas af en obeveklig sjukdom
och nedstiga i en för tidig graf, redd i ett främmande
land. Se der i några få drag hufvudsumman af den
mans lefnad, hvars minne vi nu gå att återkalla
i den läsande allmänhetens erinran.
Carl Wilhelm Johan Wahlbom.
Carl Wilhelm Johan Wahlbom föddes i Småland år 1810 af fattiga
prestföräldrar. Han kom redan tidigt som frikadett
till Carlberg, genom bemedling af någon inflytelserik
anförvandt, och blef der snart allas vän och sina
lärares gunstling, fastän han gjorde föga framsteg
i de militäriskt bokliga konsterna, så väl som i
den yttre militära bildningen. Wahlbom hade, för
att blifva något, godtyckligt förts in på en bana,
åt hvilken hans kallelse ej låg. Men hvad denna
kallelse var, det visade sig dock snart. Man hade
bland likstämmiga kadetter bildat ett litterärt
förbund, hvilket vid en sådan radikal tidpunkt, som
den i fråga varande, naturligtvis skulle utgifva
en egen tidning. I spetsen för denna ställdes en
Tenger, som fick till medarbetare C. F. Ridderstad
och C. A. Adlersparre för den litterära afdelningen
och Wahlbom för teckningarne, i afseende på hvilka
han visat sig vara särdeles lycklig. Tidningen
hette »Kornblixten» och bidrog till att fästa
uppmärksamheten på Wahlboms utomordentliga
anlag, hvilka han instinktmessigt utvecklade,
i det han skaffade sig kunskaper i skönhetslära,
konsthistoria, vitterhet och anatomi. Ossians sånger,
Tassos »Befriade Jerusalem» och Isländska sagohäfder
lockade honom synnerligast, och hämtade han ur dem
månget ämne för sitt ritstifts behandling.
Den ringa lust, han deremot visade för de militära
studierna, gjorde, att han på uppmaning lemnade
krigsakademien, för att söka sitt lifs uppgift i
annan verksamhet. Han blef mottagen som elev vid fria
konsternas akademi i Stockholm, men – han saknade
medel för sitt uppehälle, under det han
här utvecklade sina anlag. Den kraftiga naturen
bryter sig alltid väg fram, och inga hinder förmå att
hejda en karakter, som har något stål i sig. Utan
tillgångar, men tärd af en inre konstnärseld, som
förbjöd honom att svigta, såg han sig kring efter
medel för sin subsistens. På Carlberg hade han
visat utomordentliga
prof på skicklighet i gymnastik och blifvit en af
gubben Lings gunstlingar. I detta halmstrå grep
Wahlbom fast och begaf sig till det Gymnastiska
centralinstitutet, för att söka plats. Ling mottog
honom vänligt samt skaffade honom anställning, lön och
bostad i egenskap af underlärare. Dessa inkomster voro
dock ringa. Han saknade ofta ljus om qvällarne och
måste tillbringa dem ensam och i mörker. Hans vanliga
frukost bestod af ett bröd, och han frukosterade väl,
då han dertill hade sig ett glas mjölk.
Fastän hans tjenstebefattning vid institutet var
ganska ansträngande, arbetade han dock rastlöst på
lediga stunder med studiet af anatomi, perspektiv-
och färglära, under det han äfven gjorde sig förtrolig med
antiken. Det var under denna tid, han ritade de bekanta
planscherna till Lings »Asarne», Mellins »Resa genom
verlden» m. m.
Wahlbom började äfven måla i olja; men han tyckte
sjelf, att han saknade färgsinne, och tillsporde
sin lärare, professor Westin, härom. Denne instämde
i lärjungens åsigt, och Wahlbom bortkastade penseln,
för att i stället gripa till mejseln, i det han erhöll
löfte af Byström om att få arbeta under hans ledning.
Hans alster på detta nya område väckte snart allmän
uppmärksamhet, och hans »Bacchus som barn» blef
prisbelönt af akademien. Alla trodde, att han nu var
inne på sitt rätta område, men att han sjelf ej kände
lika med hvad andra dömde, visar den omständigheten
bäst, att han åter tillgrep penseln. Fladdrande på
detta sätt mellan målning och skulptur, greps hans
ande slutligen af denna stämning af sjelfironi, som är
vanlig för den, hvilken känner sig sakna fotfäste för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:26:48 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1870/0361.html
