Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt Bildergalleri. XXIII. Pehr Brahe, den yngre. Axel Krook.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tyghus, rustkammare, arsenal m. m. Vidlyftiga och
präktiga trädgårdar anlades, dem naturen hvarje
år föryngrar. Han bildade på egen bekostnad en
trivialskola, äfven försedd med sin trädgård, med
bibliotek och observatorium. Han anslog stipendier åt
tolf på ön födda, välartade gossar. Han ditskaffade
ett eget tryckeri, hvarifrån utgåfvos åtskilliga
arbeten, i synnerhet i historia, som han mycket
älskade. Han (somliga uppgifva dock Carl XI) grundlade
ett gymnasium, hvilket indrogs först år 1811. Han
fullbordade vidare den af Magnus Brahe påbörjade
kyrkobyggnaden, ett herrligt tempel med många
dyrbarheter. Det uppbäres af åtta pelare, på hvilka
hänga 33 stycken taflor, föreställande gamla och nya
testamentets författare. Altartaflan är af marmor och
föreställer Christi uppståndelse. På altaret står
ett crucifix af ett enda elfenbensstycke, en half
aln högt. I koret ser man Braheska familjens präktiga
grafvård. På en upphöjning står Pehr Brahe d. y. med
sin gemål, född Stenbock, båda i kroppsstorlek
af carrarisk marmor. I sakristian förvarades bland
annat en gammal bok, hvars innehåll dock är, berättar
Carlén i "Familjeboken", oåtkomligt: den är nämligen
omslagen med starka jernband. Allmogen förmenar, att
om denna bok blir öppnad, skall ön genast nedsjunka
till Vetterns botten.
Här på Wisingsborg förde Brahe, som på sin tid
var den rikaste mannen i Sverige, en lysande
hofstat. Högadeln lefde då sparsamt och indraget
under vistelsen i hufvudstaden, men utbredde deremot
i grefskapen hela prakten af sin rikedom, i detta
fall efterliknande de tyska furstarna. Snedt emot
Wisingsö, på Östgötasidan, uppförde Brahe på det
s. k. Gudsbacka ett litet vackert slott med namnet
Brahehus med en herrlig utsigt; och allt hvad
ögat härifrån såg, ja, ännu mera, hörde under hans
grefskap. Detta slott var likväl endast ämnadt till
hviloställe, ifall öfverfarten från fastlandet
till ön försvårades för grefven af mörker, storm
eller andra hinder. Backen dit upp var så brant, att
bönderna måste bära den ädle grefven, eller »Gudfar
på Gudsbacka». När resan till Wisingsö sedan skulle
företagas, skedde det med sällspord ståt. I Grenna –
Brahe-Grenna, såsom det äfven kallades – mottogos de
resande af stadens borgare, som voro uppställda i
led och buro gevär. Derifrån fördes de öfver i täckta
båtar, fodrade med rödt kläde. Vid landstigningen på
Wisingsborgs hamntrappa helsades de från vallarne
med pukor och trumpeter, och under vandringen till
slottet dånade kanoner från vallarne och Brahehus. På
sidorna stodo tvenne kompanier af grefvens lifgarde,
klädda i blått och hvitt, och helsade med dubbla
salvor herrskapen vid deras inträde i slottet. Rummen
voro inredda med utmärkt prakt, och under måltiden
utfördes taffelmusik. Om aftnarne uppfördes skådespel
af gymnasisterna. Man roade sig vidare med att jaga i
en på hjortar, rådjur och annat vildt rik djurgård;
eller att besöka stuteriet, ur hvilket grefven ofta
furstligt skänkte dyrbara hästar åt sina gäster;
eller att genomvandra trädgårdarne, som räknade ej
mindre än 2,046 fruktbärande träd.
Grefven betraktade sig här som regerande furste och
brukade gerra uppresa minnesstenar öfver sig sjelf
eller sina företrädare, på hvilka stenar fanns
nästan alltid inristadt bland annat ordet rexit: han
regerade. Han tillbragte nästan alltid julen här,
och för att göra denna fest så lysande som möjligt,
påbjöd han att alla bröllop i grefskapet skulle
uppskjutas till dess, då han ock bekostade dem.
För detta ändamål lät han på slottet inreda en
stor sal, der den gemensamma högtiden firades, men
också oftast slöts med gräl och slagsmål, till följd
af den rikliga undfägnaden. Dessa slagsmål
utagerades vanligen mellan innevånarne från de till
hans grefskap hörande olika landskapen,
öst- och vestgötar samt smålänningar. Till
förekommande af dessa uppträden lät han i stället
för den ena gemensamma inreda tre särskilta
bröllopssalar för de olika landskapernas
menighet. En gång kom en af grefvens gäster in i
den första salen, der han sporde: »Hvarifrån ären j,
godt folk?» »Vi äro östgötar, Gud vari loff!»
svarade belåtet en frodig och välmående bonde.
I den andra salen fick
främlingen deremot till svar, på klagande småländska:
»Vi äro smaulänningar, Gud bärom oss!» I tredje salen
svarades främlingen i hvass och snäsande ton med:
»Vi äro vestgötar, vill du vejtat!»
Men låtom oss återvända till grefvens
offentliga lif. Carl X Gustaf hade plötsligen aflidit
i Göteborg, i början af 1660,
 |
Fig. 4. Luftspegling. Tillhör art. "Ljusfenomen i atmosferen", se sid. 234. |
|
Fig. 3. Regnbåge. Tillhör art. "Ljusfenomea i atmosferen", se sid. 234. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
