Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Toffelregementet. En liten studie - En naturbild från Afrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
huslig detalj hvilar i hennes händer tyngsta
bördan. Den ekonomiska förvaltningen och det
husliga ansvaret – huru gerna lemnar ej den strängt
sysselsatta mannen detta åt sin praktiska fru! Det
planmessiga ordnandet af hela sammanlefnaden – det är
hustruns uppgift. Barnens första uppfostran, sönernas
så väl som döttrarnes – huru förtroendefullt lägger
icke den intellektuelt ansträngde mannen den samma
i hustruns hand?
Och då hon nu tappert värjer sitt
anseende på alla håll, då hon på en enda dag gifver
flera prof på sjelfuppoffring, än mången egoistisk
qvinnosjäl i sin inskränkthet kan fatta eller utföra
under ett helt lif, då får man höra: "Ja, hon är
kanske en rätt förståndig hustru, men – hon håller
ändå den beskedlige mannen alldeles under toffeln!"
O, du verldsliga blindhet! Huru mycken herrsklystnad
gömmes icke under den beskedligaste yta, och huru
mycken själens och hjertats godhet förenar sig ej
med den yttre formens frihet och säkerhet!
"Den som dansar på lögnens osäkra lina, behöfver
öfverläggningens balanserstång; den som vandrar på
sanningens säkra mark, mäter icke ängsligt ut stegen"
– är en gammal sanning, hvartill illustrationer
uppenbara sig hvarthän vi än blicka i det menskliga
samfundslifvet, och det behöfves icke ett långt
iakttagande för att finna, att hjertats ädelhet
sällan, gömmes under saktmodets lugna yta, men att
det frimodiga yttre uppträdandet nästan alltid är
skylten för ett friskt hjerta och ett ädelt sinne.
En naturbild från Afrika.
Den resa, som kapten Mage 1863 företog från S:t Louis
vid mynningen af Senegalfloden till det vestliga
Sudan, kan med skäl räknas till de vigtigaste
forskningsresor,
som i nyare tid företagits. Man får genom
den samma en närmare kännedom om trakter,
hvilka hittills endast delvis eller öfver hufvud
taget ännu alls icke blifvit för oss bekanta, och
hans reseskildring tillåter oss kasta en blick in
uti de märkvärdiga folkrörelser, genom hvilka
denna del af Afrika, söder om den stora sandöknen,
undergått en fullständig omgestaltning.
Men det är icke vår mening att här följa kapten Mage
och göra kulturhistoriska studier, utan endast att
i allra största korthet för läsaren framlägga något
i naturvetenskapligt hänseende intressant från denna
hans resa.
Vår resande hade uppnått Medine, Senegals längst
in i landet framskjutna förpost, och besteg der
flera höjder; från en af dessa hade han en
herrlig utsigt. Ända till Dingira kunde han
öfverskåda flodens böjningar, och vattenfallen och
strömfårorna skimrade som glänsande silfver under
det Natiaga-bergen företedde en majestätisk
anblick. Nedanför låg hans lägerplats och
till höger de väldiga Maka-Guian-bergen; det hela
företeende någonting sagolikt.
Från Medine till Mansola går vägen på den här från
hinder fria floden till Dingira. Ofvanför denna plats
följer den ena strömfåran och bergkammen efter den
andra. Mage måste
bana sig väg dels öfver klipporna, dels genom högt
gräs och buskager. Ofta fick han se flyende antiloper
och perlhöns; på hvarje träd sutto papegojor, från
hvarje klippa hördes apornas skrik, och här och der
gjorde en af dessa eller en babian grimaser mot Mage
och hans sällskap.
Vår resenär skildrar derefter de verkligen
utomordentliga besvärligheter och svårigheter som
voro förenade med ett vidare framträngande. Han hade
nämligen föresatt sig att utforska Senegals lopp
ända till Bafulabe, oaktadt han nu befann sig utan
vägvisare och icke kände den framför honom liggande
trakten. Mången gång måste man lossa godset ur den på
resan medtagna båten och framsläpa den samma öfver
land, för att undvika sådana ställen, som icke voro
möjliga passera med båt. I denna trakt hade floden
en bredd af ungefär sexhundra fot och bergen lågo nu
närmare floden.
 |
Apberget. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
