Svenska Familj-Journalen / Band 11, årgång 1872 / 5 (1869-1885) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En naturbild från Afrika - Ett fosterländskt Bildergalleri. XXV. Carl Gyllenborg. Axel Krook

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

När då båten kom i närheten, helsades den af ett
obeskrifligt vrålande från de många om hvarandra
springande och hoppande djuren. Vägen förde omkring
detta apberg, och då vår resande kom i närheten,
uppgåfvo aporna ett gemensamt skri och tjut, som ljöd
så illa för hans öron, att han till vedergällning
skickade en gevärskula in i den egendomliga
kolonien. En
apa stupade, och nu störtade andra öfver henne, buro
henne undan och de öfriga försvunno. Berget blef på
ögonblicket öde och tomt.

Färden fortsattes, och vi skola inom kort återfinna
vår forskare, fortfarande sysselsatt i vetenskapens
tjenst, upplefvande nya äfventyr.

Ett fosterländskt Bildergalleri.

XXV.

Carl Gyllenborg.

I Upsala lefde på 1600-talet en apotekare vid namn
Simon Wollimhaus. Han hade af Konung Gustaf
Adolf inkallats från Thüringen i Tyskland till
Sverige, för att der upphjelpa de farmaceutiska
studierna såväl i Stockholm som Upsala. Denne
Wollimhaus var en lärd, men besynnerlig man, och
trodde på det tusenåriga rikets snara ankomst. En
gång ansåg han sig hafva fått full visshet om, att
Yttersta Domen skulle inträffa på en bestämd dag,
och meddelade denna oerhörda upptäckt åt en god vän
och granne Buræus. Vännen, som äfven gjort sina
beräkningar, hade likväl kommit till det resultat,
att den stora händelsen skulle inträffa en månad förr
än Wollimhaus beräknat. De båda räknemästarne kommo,
såsom det gerna sker i lärda och religiösa ting, i
tvist, hvilken slöts dermed, att de slogo vad om sina
resp. gårdar. Nå, den Yttersta Domen kom hvarken på
den ena eller andra dagen, hvarföre de båda gubbarne
qvittade med hvarandra och började räkna om igen.

Simon Wollimhaus var gift med en prestdotter från
Börstil, Catharina Brant, som födde honom tvenne
söner, Jakob och
Anders, af hvilka den förre blef grefve och kongl.
råd samt stamfader till slägten Gyllenborg, under det
att den sednare äfven uppsteg till grefve och riksråd
samt blef stamfader för slägten Lejonstedt. De
båda bröderna voro litterärt bildade och hade
poetiska anlag samt diktade flera hexamemetriska
tillfällighetsqväden, hvilka finnas samlade och
utgifna af den om Sveriges äldre vitterhet högt
förtjente förläggaren P. Hanselli i Upsala.

Grefve Jakob Gyllenborg, som svingat sig upp till
sin höga ställning genom sin reduktionsifver och
sitt hat till den gamla högadeln, var gift med Anna
Thegner, dotter till den äfven i reduktionshistorien
beryktade landshöfdingen friherre Olof Thegner. Med
denna sin hustru hade Jakob Gyllenborg ej mindre än
nitton barn, af hvilka sex söner uppstege till rikets
högsta värdigheter.

Carl Gyllenborg.

Af dessa föddes Carl Gyllenborg år 1679 den 11
Mars. Han visade tidigt goda fattningsgåfvor
och förskaffade sig vid k. akademien i Upsala en
grundlig insigt i språk och vetenskaper, och det
namnes särskilt, som bevis härpå, att han vid 15
års ålder hållit en latinsk oration till betygande
af akademiens glädje öfver sedermera konung Carl
XII:s födelse. Då döden år 1697 bortryckte konung
Carl XI, höll den unge Gyllenborg på riddarhuset i
Stockholm en mycket prisad latinsk parentation. Samma
år utgaf han en lärd disputation i Upsala: "De
regno ostrogothorum in Italia", och blef året derpå
akademiens rektor illustris, i hvilken egenskap han,
fastän ung, verkade mycket till akademiens bästa. År
1699 begaf han sig från Upsala till Stockholm, der
han besökte kansliet och arkiverna för att bereda
sig till hit hörande angelägenheter. I Maj månad år
1701 afreste han till konung Carl XII, som då stod
med sin armé vid Dorpt i Lifland. Han anställdes
som adjutant först hos general Mörner och sedan hos
generalmajorerna Stuart och Lewenhaupt, som
qvarstannade med en del
trupper i Kurland, då
konungen marscherade derifrån till Polen. År 1703
skickades han af Lewenhaupt i ett angeläget ärende
till konungen, som belägrade Thorn, och anställdes af
honom som legationssekreterare vid engelska hofvet,
der han blef minister år 1710. Hans vackra och
ståtliga yttre och fina umgängessätt gjorde honom
gerna sedd i Londons sällskapskretsar och förskaffade
honom ett rikt gifte med Sara Wright, enka efter
adelsmannen Duretz och med passion tillgifven
Jakobiter- eller Torypartiet (det konservativa
partiet).

Här i England spelade Gyllenborg en intrigant roll,
i det han anslöt sig till jakobiterna, hvilka ville
åter uppsätta pretendenten (den afsatte Jakob II:s
andre son) på tronen och återinföra katolicismen,
hvarföre de stämplade mot konung Georg, som var
protestant. För detta ändamål behöfde de en öfvad armé
utifrån, och då de förgäfves vändt sig till Ludvig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>