Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På ömse sidor om Väringen. En Nerikesbild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På ömse sidor om Väringen.
En Nerikesbild.
Från de stora allmänna farvägar, hvilka i alla riktningar
genomstryka Nerikes slättland, erbjuder detta
för den, som företrädesvis söker den omvexling
i naturscenerier, som utgör vilkoret för att ett
landskap skall kunna kallas skönt, föga värdt att
beaktas. Särskilt är detta förhållandet med de delar
af Nerikes-slätten, som falla inom synkretsen från
jernvägarne.
Antingen utbreder sig den stora slätten, flat
som en tébricka, öfversållad med byar, bördig men
enformig, så långt ögat når, eller ock far man förbi
en oöfverskådlig mosse eller ändlösa kärriga ängar,
som stå i förbindelse med träskartade sjöar, förenade
genom obeskrifligt tröga och dåsiga
strömdrag, hvilka gifva exemplet af den största
sömnaktighet och ej riktigt veta om de skola gå eller
stå.
Anledningen härtill är, att Nerikes lågland, hvarom
här är fråga, är så plant, att strömmar der förekomma
af ej större sänkning än två fot på milen. – Detta
lågland är dessutom den lägst belägna slätt af något
betydligare omfång, som finnes i Sverige så långt från
hafvet, men detta oaktadt utgör det vattendelaren
mellan strömdrag, hvilka gå österut till Mälaren och
Östersjön och vesterut till Wenern och Vesterhafvet,
och det är sålunda i alla händelser högsta platån å
det låglandsbälte, som sträcker sig tvärs öfver landet
och består af å ena sidan Mälarens och Hjelmarens
och å den andra af Wenerns och Wetterns bäcken.
"Den tid har varit", säger Geijer, "då de stora
skogarne Tiveden och Käglan nära sammanhängde; då det
mellan bergshöjder nedsänkta Nerike förenade dem och
sträckningen af dess sidländta gräsrika ängar var
myr och kärr." – Liksom
ännu åtskilliga delar, i synnerhet vesterut, var
då hela Nerikes slätt bevuxen med skog; den tiden
är dock långt aflägsen, ty ehuru Nerike i afseende
på odling är yngre än de omgifvande landskapen söder
och öster derom, räknas dess odlande och bebyggande
dock redan från Braut-Anunds dagar, liksom detta
landskap antages hafva varit skådeplatsen för denne
store ynglingakonungs död.
I tider, okända af historien, men mycket långt
aflägsna från den, då ynglingaätten herrskade öfver
Svithiod, var denna slätt icke betäckt med skog, utan
öfversköljd af verldslifvets vågor. Till och med då
hafvets vattenstånd var föga mer än tre hundra fot
högre än nu, voro Nerikes, Öster- och
Vestergötlands bördiga slätter bottnen af en segelled mellan
Vesterhafvet och Östersjön. Småland var då endast
en ö i hafvet. Bland de många spår, som ännu finnas
qvar från denna tid, räknas t. ex. de rätt ansenliga
rullstensfälten på södra sänkningen af Kilsbergen,
nära deras topp, det vill säga på en ganska betydlig
höjd öfver Nerikes nu varande odlade slättbygd.
Det folk, som bygger och bor i Nerike, såväl å slätten
mellan bergen, som på dessa, skiljer sig i afseende
på lynne och karakter icke i någon anmärkningsvärd
grad från våra öfriga kära landsmän. Såsom öfverallt
annorstädes framträder dock äfven här en märklig
lynneskiftning mellan slätt- och bergsbon – här kanske
till och med märkbarare än på de flesta andra håll.
 |
Kägleholm. (Efter Dahlbergs "Suecia Ant.") |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
